Har nog släppt taget lite grann. Så pass, att jag allt oftare när något går på tok tänker tanken att " det kanske blir bra det här också ". Som igår, när jordgloben skulle få strömbrytare.
Tog jag fram avbitare och kniv och gick till verket. Bara för att konstatera att sladden var kapad i fel ända, några decimeter från kontakten. Det var då tanken infann sig med elektricitetens hastighet ; det kanske blir bättre så.
Och det blev det. Om den hamnat där jag tänkt mig skulle jag varje gång tvingats skruva in handen bakom bordet, nu ligger den lätt åtkomlig.
Gillar verkligen gubben Tao.
Och Wu - Wei.
Sen grubbleriet. Om man i alla lägen finner sig i att det blir som det blir, hur går det då med upproret mot orättvisor och miljöförstöring, var tar solidariteten vägen ?
Hjärtat känner ingen motsättning, hjärnan trevar efter en syntes.
Om flertalet bryr sig mer om andra än sig själva så blir det lätt(are) att släppa taget (?).
Kampen mot orättvisor och övergrepp (människor och natur) handlar mer om att skapa en generös kultur än att angripa girigheten ? Icke - motstånd som vapen ? Som Gandhi. Och gubben Tao.
Wu - Wei
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar