Man kan lugnt säga att Belinda Olsson uppnåt sitt syfte att skapa debatt kring jämställdhetsfrågor. Att det här blir det tredje inlägget på samma tema vittnar väl om det.
Lyssnade till Gudrun Schyman i Ekots lördagsintervju.
Skulle vara intressant att höra hur (alla) de som tycker att feminism idag bedrivs på ett sätt som inte går att ta till sig reagerar på Schymans analys. En analys som sätter in feminism i det sammanhang där det hör hemma. Nämligen makt och struktur.
Min egen invändning måste rimligen bli att att jag mer än Schyman klamrar mig fast vid föreställningen att vi själva, som individer, har makten att förändra. ( Se Att leva ett enkelt liv ). En invändning som håller, och samtidigt inte. Ensam är inte stark.
Kanske blir det bäst så här :
Jag går till mig själv, lyssnar till min inre röst, och jag gör mina val.
Sen berättar jag för andra, tar kontakt, räds inte kritik, söker gemenskap.
Sen går jag tillbaks och lyssnar inåt, och frågar mig själv om jag kan stå upp för det som vi gemensamt kommit fram till.
Sen går jag tillbaks och berättar om min reaktion. O.s.v
En process som syftar till att vare sig trilla ner
i individ - eller grupp
Ekots lördagsintervju med Gudrun Schyman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar