Brukar inte slå på TV:n på helgerna, men så blev det idag. Det var bra gjort.
Kommer mitt i ett program kallat Att leva ett enkelt liv (Kunskapskanalen). Den unge och sökande kyrkoherden Pete Owen Jones har dragit ner på konsumtionen och levt ett halvår på egna grödor, men känner sig ändå inte tillfreds. Han ger sig ut på en vandring i Franciskus fotspår. Utan pengar, mat och husrum tigger han sig till. 20 mil västerut väntar ett möte med den legendariske indiske aktivisten Satish Kumar, mest känd för sin Peace walk.
Det blir smärtsamt och berikande. Men han övertygas om att det ligger ett värde i sårbarheten (to be vulnarable), både för den som tigger, och för den som får möjlighet att ge. Det skapar ett beroende (to be dependent), som inte är av ondo, utan av godo. Tvärtemot vad vi får lära oss.
Trött och omtumlad kommer han fram till Batish Kumar. Som berättar om hur vi alla hör ihop. My action is deeply connected to the wellbeing of others. Enkelt och självklart, och något som kan tillämpas i varje ögonblick.
På Schlaug.se läser jag sedan att Birger tagit ställning för V, det enda parti som vågar sätta ner foten mot ett system byggt på girighet. Och sen alla beska kommentarer och påminnelser om det kommunistiska arvet, om valstrategernas överväganden att satsa på vinster i välfärden och tona ner feminism och miljö, osv, osv.
Nej, just nu går jag mer på Olofs linje. Det är vi själva som har makten att förändra. Förändringen sker när jag är hygglig mot mina medmänniskor, stannar upp istället för att titta bort, och lämnar avund och självupptagenhet hemma. Och gläds åt att vara sårbar och beroende av andra.
Jag lägger troligen också min röst på Vänsterpartiet, men det känns inte särskilt avgörande.
Att leva ett enkelt liv - programmet är tillgängligt till den 17 januari
Satish Kumar
Schlaug
14 kommentarer:
Diskuterade detta med en klass ettor i veckan. Alltså att man faktiskt kan sprida goda ringar i sin omgivning och att det faktiskt ger mer effekt när man är snäll mot någon som man kanske inte är kompis med.
Barn har av någon anledning lättare för det här än vuxna. kanske skulle man maximera åldern för att rösta till 18:år istället för tvärt om :)
!!
OO har en poäng, även Jesus sade till
barna: "Hör på mig" men sedan hade de
inget samhälle att vara i.
Det samhället fattas oss fortfarande.
För många är det så att deras medvetande
utformas av reklam och den materiella grund
som de lever av och på och det förstånd som
de använder sig av, av och till, beroende på i vilken situation och i vilket sammanhang de befinna sig!
Eric, om Du vill veta så i dag delar
jag din uppfattning till 100 %.
Nu ska jag se filmen, så får vi se...
Roland
Man ska handskas varsamt med det som kommer till en.
Vad är det som gör att en person börja tigga när man inte behöver?
Vad är det som gör att en person föds in i speciell miljö där personen exempelvis inte behöver tigga?
/Ch
Roland,
Tänker på Realist, som brukar framhålla det ofördärvade barnet, som har så mycket lättare än vuxna att hålla fast vid vad som är viktigt. Även riktigt gamla är bra på det ..
Berätta gärna hur du reagerade på filmen.
Ch,
Ja, verkligen.
Antar att du tänker i termer av reinkarnation ?
Tycker mest/bäst om att du inte lägger någon värdering, att den som är mer mogen inte är mer värd än den som inte kommit lika långt.
Kan också tänka att "media" ljuger, att det finns människor som "inte syns" som har kommit långt i mognadsprocessen.
Med vemod!
Roland
"Att leva ett enkelt liv". Enklast är bäst, men ack så svårt.
När man skaffat sig tillit till livet, då ger man aldrig upp. Tillit skapar den inre trygghet som ger tålamod, som tar dig genom livets svårigheter. När man gör sitt yttersta då är man på rätt väg. Fienden som kan rasera livstilliten är du själv; din rädsla som håller dig tillbaka, som ger dig skam- och skuldkänslor, som hatar, dömer, förtalar, kränker, som gör att du känner dig missnöjd, värderar vissa för mer än andra etcetera.
Varför ska man tigga när man är satt i sådan situation att man inte behöver tigga? Varför oroa sig i onödan? Blir situationen och livstilliten bättre genom att den som inte behöver tigga börjar tigga av andra?
Den som inser att hen är tryggt omhändetagen borde njuta av vad livet erbjuder. Livet är inte hopplöst. Däremot finns det massor av hopplösa människor som lever i en villfarelse; i det egoistiska sken som tar oss bort från verkligheten och enheten.
Den som är satt i sådan situation att hen inte behöver tigga borde vara ödmjuk av att livets gåvor kommer som på ett silverfat. Livet är en gåva och det är vi människor som skapar innehållet i livet. Att ha egoistiska förväntningar på livet skapar en massa krav och det är inte det samma som livstillit.
Vi gör massor av misstag. Det viktiga är att vi lär av dem.
/Ch
Ch,
Kan absolut se en mening i att tigga trots att man inte behöver.
Att bara prova på, som Jones, ökar livskänslan och samhörigheten med andra människor, och kanske också medkänslan med de som inte har något annat val.
De här försöken bör ses i sitt sammanhang, nämligen den rådande kultur som uppmuntrar oss att "ha egoistiska förväntningar på livet". De bör ses som en protest, ett desperat försök att ge livet annan mening och innehåll.
Att helt och hållet överge sitt priviligierade liv, som Franciskus, är något annat. Som jag tycker känns lockande, men inte helt realistiskt.
Tänker också i termer av makt och solidaritet.
Sitter just nu i vår vackra lägenhet med födelsedagspresenter framför mig. Bl.a två tröjor, tillverkade av fattiga människor på andra sidan jordklotet, sålda i någon fin affär för ett pris som är bråkdel av vad den skulle kostat om vi ersatt arbetskraften på ett anständigt vis. Det är någon annan, långt härifrån som jag slipper träffa, som "dukar mitt silverfat". Kort sagt, Myten om maskinen - Alf Hornborg.
Eric. Grattis på födelsedagen!
Att bara prova på, som Jones, kan ha sina poänger. Men vad skulle hända om alla som inte behöver tigga börjar tigga? Den som tigger fast hen inte behöver tigga förväntar sig få hjälp från andra och det ser jag som egoistisk handling som utgår från att tiggaren kräver att andra ska visa tiggaren hänsyn. Vad har tiggaren för motiv när hen börjar tigga?
Vilket motiv är starkast när vi gör ett val?
Du fick bland annat två tröjor "tillverkade av fattiga människor på andra sidan jordklotet...". De som gav tröjorna hade förmodligen ett motiv som sa att du behövde tröjorna och för att göra dig glad. Hade valet av tröjor kunnat göras annorlunda, men ändå i all välmening? Med ett annat motiv, där du själv fått göra valet av tröjor, hade förmodligen gjort att valet blivit annorlunda. Och då hade "silverfatet" dukats på ett annat sätt. Vad är ditt motiv nu när du fått tröjorna?
"Silverfatet" skulle kunna dukas annorlunda om den som dukar ställer sig själv frågan: Varför gör jag detta val? Kan jag välja ett annat motiv som gör att valet blir bättre?
/Ch
Tack !
Tror att vi på olika sätt kan hjälpa varandra i en mer generös riktning, där din glädje är min glädje. Det var uppenbart att de som hjälpte Jones gladdes åt möjligheten.
Tror att förnuft och analys har begränsningar när vi väljer, tror mer på känslan. "Jag vet inte, men det känns rätt". Det känns fel att ständigt gå till dukat bord.
Dålig sådd måste skördas och allt som plågar och stör oss är dålig skörd. Dålig sådd som blir till dålig skörd kan vara lidande, sorg, motgång m.m. Dålig skörd är, för mig, till exempel "Det känns fel att ständigt gå till dukat bord."
Genom god sådd uppstår god skörd. God skörd är bland annat förmåner i livet, förstående familj och omgivning, kunskap, bra egenskaper och förmågor, god hälsa m.m. Utan god skörd finner vi aldrig lycka. Om vi inte använder den goda skörden på rätt sätt är risken stor att vi sår dålig sådd.
Är det bättre att ha en känsla som ständig säger: "Det känns fel att ständigt gå till dukat bord." Än att förnuftet säger: Mina handlingar har - genom många inkarnationer - fört mig till den goda skörd som bland annat ger goda förmåner i livet.
Varför ska du/vi skapa känslor av oro? Man kan ha och visa full förståelse för andra människor och annat liv utan att själv behöva ha känslor som säger att: "Det känns fel att ständigt gå till dukat bord."
/Ch
Jag skördar det som andra sår, inte i tidigare liv, utan nu. Det känns inte rätt.
Eric
Jag delar din känsla, som nog är en arketyp.
Den arketypen har gått förlorad hos väldigt många.
I de missledande skikten är det nu ekonomin och girigheten som styr.
Radetski från Polen, från Luleå, uttryckte sig så här i ett program i TV.
"Om jag kan köpa tre stycken T-shirts för 99 kr så är det jättebra, för
det är det, som är själva poängen med den Nyliberala Marknadsekonomin."
Marknadsdemokratin kommer inte att skapa de samhällen som vi vill ha.
Om detta finns det skäl att ofta, utförligare återkomma!
Roland
Startsidan / Nyheter 2006-02-02
”Avskaffa svenskan”
Professor vill att svenska språket ersätts med engelska
Professor Marian Radetzki, 69, vill avskaffa svenska språket.
Och ersätta det med engelska.
– Det skulle ge oss enorma fördelar, säger han.
Professor Marian Radetzki. Professor Marian Radetzki.
Marian Radetzki lanserar idén i sin bok ”Sverige, Sverige! Fosterland?”.
Radetzki, som själv kommer från Polen, väckte uppseende bland sina studenter i Luleå när han krävde att alla hans doktorander i nationalekonomi skulle prata och skriva på engelska.
– Jag talade engelska med dem och de talade engelska med mig och med varandra.
– Jag var stenhård på det här.
Många protesterade och det gick trögt i början, men efterhand blev engelskan naturlig.
– Jag var tvungen att införa engelskan eftersom Luleå ligger i utkanten av världen.
– Om mina studenter skulle ha en chans att bli publicerade måste de kunna uttrycka sig på ett gångbart språk, säger han.
Borde byta ut fler
Radetzki säger att språkbytet skulle bli ett enormt projekt.
– Det skulle ta ett par generationer. Vi skulle visserligen mista en stor del av vår svenska kultur, men vi skulle å andra sidan få tillgång till den anglosaxiska som är rikare och oändligt mycket större.
Din barndoms polska då?
– Den borde självklart också bytas mot engelska. Alla små språk borde bytas mot engelska. Engelska kan och borde bli ett språk för hela världen.
Och Strindberg kan förstås översättas?
– Du, han är redan översatt.
Svante Lidén
Skicka en kommentar