Inbromsningen fortsätter sakta men säkert, ännu ingen tvärnit, utan lugnt och fint med handbromsen.
Känns befriande att lämna butikerna tomhänt, att få uppleva glädjen i att avstå.
Och kanske ännu större njutning är det att trotsa slit och släng, att vårda det man har.
Häromveckan bytte jag skosnörena på mina älskade vandrarkängor. Sådana inköp ger, till skillnad från så många andra, en verklig tillfredsställelse.
1 kommentar:
Väl använda vandrarkängor är heliga på sitt sätt...
Skicka en kommentar