Rädd för vad ?

Lyssnar på Nina Björk i Godmorgon världen. Hon talar om tron på evig tillväxt. En tro som egentligen inte är någon tro, utan snarare en praktik. En praktik som vi inrättat oss efter, som innebär att vi producerar , marknadsför och konsumerar varor som vi inte behöver, som inte mer än kortvarigt tillfredsställer oss. Menar Björk.
Ja, så är det. Men varför ? Nina Björk spekulerar inte i det, utan nöjer sig med att konstatera att "huvudet inte längre förstår vad kroppen gör". Men varför fortsätter vi då ? Fortsätter producera, marknadsföra och konsumera mera.

Jag tror det korta svaret är att vi inte vågar annat. På olika sätt.

Om alla politiska partier talar sig varma för tillväxt, talar om det som själva fundamentet för att vi skall klara oss i konkurrensen med andra länder, för att vi skall kunna skapa nya jobb, för att vi skall ha råd med de reformer vi önskar, då krävs det ett visst mod att ha en annan uppfattning. Att ifrågasätta ekonomisk tillväxt och den nuvarande ordningen framstår då som närmast ansvarslöst.

Om alla i ens närhet köper större TV, om alla andra barn får mobiltelefoner vid tre års ålder, om alla andra reser utomlands på semestern, då krävs det övertygelse och mod att göra annorlunda.
Det sista vi överger är nämligen gemenskapen, och jämförelsen, med andra. Utan särskilt mycket överdrift - hellre får världen gå under.

Hur skulle det kunna bli annorlunda ?
Går man på ovanstående linje så kan frågan ställas " Vem vågar först -politikerna eller vi själva ? " Jag tror mer på det sista.
Vi underskattar vår egen makt att förändra, brukar Onkel Olof säga. Men om brist på mod är den felande länken så blir frågan - vad är jag rädd för ?
Kanske är det inte är så farligt som vi tror att avstå från det andra har ?
Kanske underskattar vi glädjen och tillfredsställelsen som det innebär att följa sin egen övertygelse
Kanske underskattar vi möjligheten att andra tar intryck av vårt  mod ?