Varför blir jag så berörd av MODS - filmerna ?
Det är inte bara medlidande, utan även igenkänning och sympati. Inte för drogerna, men för upproret.
Kenta kallar sig för luffare, och ju längre berättelsen lider desto stoltare blir han över det. Rotlös, men fri, ensam, men inte utan vänner.
Dom var något på spåren, modsen, men narkotika och aids tog livet av de flesta.
När Kenta dog (2003) fick hans samlade tillgångar plats i en Konsum -kasse. Vilket föredöme.
Visst är det fantastiskt att det går så bra för Kenta och Evas son, trots allt.
Förlåt mig, men dryga trettiofem, med bra jobb, söt fru och nyfödd son ser han allt annat än glad ut.
Jarl skriver inte på näsan, just därför kanske den känslan också blir så stark.
Vad kan man sammanfatta med ? Det gäller att gå på rätt droger ?
Inte alkohol, inte narkotika, inte pengar, inte konkurrens och jämförelse. Utan ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar