Mycket handlar om vad som är, vad som är önskvärt, och vad som är möjligt. Man kan vara oöverens om alla tre.
Sara Falkstad Byrne, som arbetar med högstadiebarn i ett demokratiprojekt, har skrivit tänkvärt i Fria Tidningen om ordet respekt. Vad det är, vad det borde vara, och vad det kan vara.
Vanligtvis menar vi respekt för överordnade, alternativt "jag visar den respekt som visar mig respekt". Hon vill ge (åter)ge det en annan innebörd.
För mig är respekt att med rakryggad ödmjukhet möta en annan människa. Respekt är obekvämt och tidskrävande. Respekt är att utgå ifrån att den andra är intelligent, allvarlig i sina intentioner och lika komplex som en själv. Det kräver mod och öppenhet.
Jag ser högstadiebarnen klä på sig den mentala rustning de måste för att våga sig ut i världen. Och jag säger förstås: Vad skulle hända om ni hann först med att visa respekt ? Vad skulle hända om ni förutsätter att den andra vill dig väl, istället för tvärtom ?
Och jag ser i deras ögon, och inne i mig själv, att det där är lättare sagt än gjort.
Eller är det tvärtom, lättare gjort än sagt ? Ett vänligt ord, och mötet tar en annan vändning ..
När respekt blir en handelsvara ?
5 kommentarer:
Respekt är något man ska förtjäna. Ett bra sätt att förtjäna respekt är att ge respekt.
Människor känner instinktivt igen äkta respekt och ödmjukhet. Det måste betyda något viktigt...
Olof,
Saras tanke är att vi börjar, villkorslöst, med att ge ?
(Idag ger vi bara om vi först fått ..)
Absolut. Men mest handlar det om at ge ärligt, det vill säga att man ger för att man vill ge och inte för att man vill ha något tillbaka.
Absolut. Villkorslöst. Av kärlek ?
Eller för att man helt enkelt vill ge. Det skulle kunna tolkas som kärlek...
Skicka en kommentar