Läste i höstas om Daniel Kahnemans vetenskapliga memoarer, Thinking, fast and slow.
Många inlägg på den här bloggen har handlat om just avvägningen mellan intuition/känsla och rationellt tänkande, så det var svårt att stå emot när den svenska översättningen ( Tänka, snabbt och långsamt) dök upp på bokhandelsdisken i vintras. Nu har jag, långsamt, tagit mig igenom den.
Inledningen till slutordet ger en bra vink om innehållet.
Jag inledde den här boken med att presentera två påhittade rollfigurer, fortsatte med att diskutera två arter och slutade med att teckna två själv. De båda rollfigurerna var det intuitiva System 1, som svarar för det snabba tänkandet, och det idoga och långsammare System 2, som står för det långsamma tänkandet, som övervakar System 1 och styr så gott det kan med sina begränsade resurser. De båda arterna var det fiktiva Ekonerna, som bor i teorins rike, och Människorna, som verkar i den riktiga världen. De båda själven är det uppplevande självet, som svarar för levandet, och det ihågkommande självet, som räknar poäng och gör val.
Boken rymmer en mängd exempel, experiment och försök som visar hur vi går vilse i vår upplevelse och våra val. Men Kahneman skriver i slutet att han avskyr när mitt arbete med Amos hyllas för att det visar att människans val är "irrationella".
Här följer en sida (1/510), från slutordet, som ger en bild av den nyansering han eftersträvar.
(Heuristik: enkel metod som underlättar för oss att finna tillfredsställande men ofta ofullständigt svar på svåra frågor)
Minnet rymmer en bred uppsättning färdigheter som vi har förvärvat under vår levnad. De levererar automatiskt effektiva lösningar på de problem som dyker upp, från att passera runt en stor sten på en stig till att lugna en missnöjd kund som är på väg att spricka av vrede. För att man ska kunna förvärva färdigheter krävs en regelbunden miljö, tillräckliga möjligheter till träning samt snabb och klar feedback så att vi kan korrigera våra tankar och handlingar. När de villkoren är uppfyllda utvecklas med tiden en färdighet, och de intuitiva bedömningar och val som snabbt dyker upp i medvetandet kommer då för det mesta att vara riktiga. Allt detta sker i System 1, vilket innebär att det äger rum automatiskt och snabbt. Utmärkande för en färdighet är att den ger personen möjlighet att handskas med stora mängder information snabbt och effektivt.
När man ställs inför en utmaning som kan bemötas med en färdighet frammanas den responsen. Men vad händer om en person saknar den erforderliga färdigheten ? Ibland, som vid ekvationen 17 X 24 = ?, som kräver ett exakt svar, är det med ens självklart att System 2 måste kallas in. Men det är ovanligt att system 1 blir överraskat. System 1 har ingen kapacitetsgräns och slösar med beräkningarna. När det söker svaret på en viss fråga genererar det samtidigt svar på näraliggande frågor, och det kan hända att det ersätter det svar som efterfrågades med svaret på en enklare fråga.. Enligt denna syn på heuristiker är det heuristiska svaret inte nödvändigtvis enklare eller torftigare än svaret på den ursprungliga frågan - det är bara lätttillgängligare och går att beräkna snabbare och lättare. De heuristiska svaren är inte slumpmässiga och det är ofta någorlunda korrekta. Men ibland är de helt fel.
System 1 registrerar det kognitiva flyt med vilket informationen bearbetas, men det avger ingen varningssignal när det blir opålitligt. Intuitiva svar dyker upp i medvetandet snabbt och förtroendeingivande oavsett om det grundar sig på färdigheter eller heuristiker. System 2 kan inte på något enkelt sätt avgöra om en reaktion är baserad på färdighet eller heuristik. Dess enda chans är att sakta in och försöka konstruera ett svar på egen hand, vilket det helst undviker eftersom det är lättjefullt. Många av de förslag som System 1 kommer med anammas sorglöst med minimal granskning.
..
Vad kan vi göra åt dessa snedvridningar. Det korta svaret är att inte mycket kan uppnås utan stor ansträngning.
..
Organisationer är bättre än individer på att undvika fel för att det av naturliga skäl tänker långsammare och har förmåga att upprätthålla ordnade rutiner.
Spännande att försöka tillämpa de här synsättet på t.ex diskussionerna om medborgarlön och kvinnlighet. Vad grundar man sina uppfattningar på ? Heuristik, snarare än färdighet ? När det gäller baslön/medborgarlön kanske man vackert får tugga i sig sifferexercisen (System 2) ?
2 kommentarer:
Sen kan man fråga sig varför organisationer ibland tänker så mycket sämre än människor.
Ta ett aktuellt exempel - Förbifart Stockholm. Här tänker förstås det mycket snabba systemet att det är väl en bra idé.
Det lite långsammare systemet inser dock snabbt sen det tagit sig igenom den allra enklaste information att det kanske är bättre med t-banor istället. Det är både billigare och kapacitetsstarkare. Det är också vad majoriteten av stockholmarna tycker idag.
Men organisationerna sitter fast i det allra snabbaste tänket. Sossar, moderater och folkpartister, för att inte tala om Trafikverket, tänker inte längre än näsan räcker. Varför?
Ja, det blir ju paradoxalt. Blir väl snarast ett exempel på det omvända. Att enskilda indivder har varit bättre än "organisationen" på att inte bara låta System 1 styra, utan även kopplat in system 2, dvs tänkt efter.
Organisationen är bakbunden av hänsyn som egentligen inte borde tas ? Tillväxtfanatism ?
Skicka en kommentar