När individen är till för kollektivet ...

Kanske kan man säga att politiska diskussioner alltid handlar om synen på förhållandet mellan kollektiv och individ. Det är i alla fall mellan dom två hötapparna som vänster - högerskalan orienterar sig.
På senare tid har vi stött och blött i flera inlägg var betoningen skall ligga. Min egen hemmagjorda kompass tar fasta på den regel som gäller vid övergångsställen (i länder med högertrafik) :

- Titta först åt vänster, sedan åt höger, och därefter ytterligare en gång åt vänster - sen kan du gå över.

Birger Schlaug har ett återkommande behov av att ta avstånd från kollektivt "dravel". Den här gången blev han bemött och ifrågasatt, på ett sätt som faktiskt löste upp en del av knuten, åtminstone för mig.

Mänskligheten består av en kollektiv enhet och i enheten ingår var och en som en del. 
Mänskligheten ingår i en kollektiv medvetenhet och i medvetenheten ingår var och en som en del. 
Kollektivet är viktigast !

Birger, anser du att mänskligheten inte är en kollektiv enhet ? När det gäller kollektiv finns det massor av kollektiv i den kollektiva enheten. Mångfald berikar, men i vår dagliga egoism strider vi om en massa oväsentliga och löjliga detaljer som orsakar ännu mer splittring och kaos. Idag är det själviskhetens jag som regerar. När egoismen upphör inser vi att kollektivet är det viktiga och därmed " att mänskligheten består av en kollektiv enhet ", där du och jag övergår till vi.

Som jag ser det är livets mening ökad tillväxt av medvetenhet hos var och en av oss. När medvetenheten ökar hos individen förstår individen allt mer. Medvetenheten är olika hos var och en av oss, och det innebär att vi har många olika uppfattningar om hur verkligheten är och hur den ska vara, vilket dagens världsliga kaos vittnar om. Vissa av oss har en syn som säger antingen - eller, svart eller vitt, medan andra har ett större perspektiv på hur det är och hur det ska vara. Vi har olika grad av förståelse, men det betyder inte att någon är bättre än någon annan ! Vi bör inse att vi inte är  lika, vi är olika - enhetens mångfald berikar.

Birger skriver : " Den politiska betydelsen av kollektiv har ofta använts för att trycka ner individers rätt att växa åt olika håll.". Instämmer. I vårt oförstånd bortser vi, och det politiska perspektivet, från enkla egenskaper som detta : Alla behöver varandra, och varje syssla är lika mycket värd.

Om jag anser att min insats är mer värd, då kräver det att andra tar hänsyn till mina krav. Min insats kanske kräver mer, men att ha större anspråk på de samlade resurserna betyder att andra får det sämre, dvs jag är viktigast 
(Det sista stycket är inte ett direkt citat, utan omformulerat av mig.)

När individen är till för kollektivet och kollektivet är till för individen, då är vi på rätt väg.

Min egen tanke är att det ytterst handlar om mognad. Dagens dårkapitalism och gårdagens socialistiska experiment är omogna, rentav barnsliga, ideologier.


Individualisering utan hänsyn till individen