Det är alltid spännande att läsa Maciej Zaremba. I dagens DN resonerar han kring det svenska domarväsendet, med anledning av fallet Tomas Quick och Göran Lambertz inlägg.
Svenska domare har kommit att betrakta det där med dömande som en rent teknisk verksamhet. De känner inte ett ansvar för att greppa helheten i ett mål, de nöjer sig med att pricka av de lagstridiga handlingar som kan bevisas. De uppfattar sig snarare som juridikens ingenjörer; om det går tekniskt korrekt till blir det också rättssäkert. Därför gör många domar ett så verklighetsfrämmande intryck.
Jag tror att Göran Lambertz försöker få oss att förstå att i vår rättskultur kan ett domslut som i sak är helt åt helvete (fäller en oskyldig) samtidigt vara oklanderligt ur domarens synpunkt.
Jag är inte säker på att han önskar att vi också skall acceptera detta.
Det är det som är kärnan i rättskandalen Quick: att åklagrens alla manpulationer troligen hade passerat vid varannan svensk tingsätt. Men knappast vid särskilt många tyska eller brittiska.
Det är en oundviklig tanke, att det här gäller inte bara domstolar, utan överlag. Att detaljer och regler går före helhet och omdöme.
Vilket förklarar åtskilligt märkligt, och många uteblivna framsteg .. ?
2 kommentarer:
Problemet med den här frågan är att den gått från att vara en domstolsfråga till att vara en mediafråga. I medias bild är allting svart och vitt. Tomas Quik är antingen ond eller god.
Jag tycker det vara bra att Göran L försöker balansera bilden...
Jo, det är som vanligt. men har Zaremba rätt i sin beskrivning av det svenska domstolsväsendet ?
G.L är spännande, och Zaremba lämnar öppet förhur man skall tolka hans agerande.
Skicka en kommentar