Ge inte upp !

Vi uppmuntras till slit och släng. Det håller hjulen snurrande och ger arbetstillfällen. Jag tror inte riktigt på det där, av lite olika skäl. Det första är att vårt enda jordklot tar för mycket stryk. Det andra är att de arbetstillfällen som skapas inte levererar det vi bäst behöver. Det tredje är att jag personligen känner en stor tillfredsställelse i att ta till vara, att hålla liv i, att inte ge upp.

I min tjänstelägenhet finns en krukväxt jag övertagit. Den har varit praktfull, men är nu till åren kommen, och ser rätt ynklig ut. Alla menar att den är död.  Men när man ger den lite vatten så kommer det nya skott, minsann. Då blir jag så glad.
Vacker är den inte, men den lever.

Har flera fina racercyklar, men ingen så skön att cykla på som den gamla mountainbiken. Den har också blivit dödförklarad ett otal gånger, men vägrar ge upp. Nu skall vi bara, cykeln och jag,  leta upp någon som kan svetsa sprickan i ramen …

Hildur, som är runt de nittio, var nere för räkning häromåret. Dödförklarad hon också, skulle man kunna säga. Det skulle stambytas och hon uppmanades helt sonika att lämna sin älskade lägenhet för en  ny. Men hon bet ihop, flyttade, och kom tillbaks - till livet. Nu stormtrivs hon och springer efter rullatorn igen. Ibland ser jag henne ända borta vid Medborgarplatsen…  Och finns det något att uppröras över i fastigheten, då är det Hildur som tar strid.

Alltså: Överge inte krukväxter, cyklar eller gamla damer.

Hildur heter i verkligheten något annat.