Fick överta en hylla av min potatisodlarkompis. Den har stått några dagar mitt på golvet, i det redan trånga rummet. Det ser inte klokt ut, och man kommer knappast fram. Men jag har redan vant mig. Och t.o. m börjat gilla det. En ensam, nästan tom bokhylla mitt på golvet. Det ser uppkäftigt ut.
I helgen får den sin plats vid väggen, böckerna kommer att fördelas jämt och prydligt, och ordningen återställas. Kommer att vänja mig vid det också.
Man vänjer sig. Ändå tar vi nog inte den sanningen riktigt på allvar. Gjorde vi det, då skulle lägre standard/ utebliven tillväxt inte göra så mycket.
Så självklart, egentligen.
7 kommentarer:
Man vänjer sig och anpassar sig.
Flexibel eller stagnant?
Viss skillnad på vänja sig och anpassa sig. Det första klingar positivt, det andra kan lika gärna vara ett nederlag.
Och ändå är det anpassningen som fört evolutionen framåt. Lite krångligt det där...
Underbart inlägg i alla delar!!
Anonym
Tack !
Olof,
Fört evolutionen framåt.
Antar att du menar evolution i dess biologiska betydelse. Och inte evolution i betydelsen utveckling, i största allmänhet (ett subjektivt begrepp..)
Dvs (wikipedia):Evolution is the change in the inherited characteristics of biological populations over successive generations. En naturlig urvalsprocess, som inte tar det minsta intryck av våra försök till anpassning.
När "anpassning" klingar dubbelt (för mig) så syftar jag (förstås) på det sorgliga skådespelet där vi låter kapitalintressen och reklam styra våra liv. Det är svårt att vänja sig vid !
Håller med.
Jag menar bara att förnöjsamhet och för mycket anpassning lätt kan bli ett hinder för en positiv utveckling.
Gäller att hitta balansen som vanligt :)
Håller med !
Skicka en kommentar