Svaga länkar

En kedja är inte starkare än det svagaste länken brukar man säga. Ligger nog mycket i det, kanske även i vid bemärkelse.

En kompis på jobbet berättade, av egen bitter erfarenhet, att Safiren (den typ av segelbåt jag numera är ägare till) har just en sådan svag länk. Nämligen avslutningen på axeln som sammanbinder det bakre och främre rodret, som obegripligt nog inte är rostfri. Dvs, står det vatten i kölsvinet blir den angripen, och styrningen äventyras.
I just det här fallet kan man verkligen undra hur konstruktör och tillverkare tänkt. Att beskylla dom för slit-och-släng-köp-nytt-håll- hjulen-igång och öka BNP blir lite långsökt. Närmare till hands ligger väl " det är mänskligt att fela ".
Även om man inte är troende, utan tar större intryck av läran om evolution och naturligt urval, så kanske det ändå går att tala om att " det är gudomligt att fela ". För någon stans blev det ju fel, när "man lät "en liten planet befolkas av en varelse som kan hota dess existens. Man tvingas höja blicken ordentligt för att se något förlåtande eller begripligt.
Kedjor som brister är minsann inte alltid av ondo. Men hela planeter ..

Återstår alltid att stoppa huvudet i sanden. Oro och rädsla för sin egen del går att tackla. Men ångesten ökar dramatiskt om man börja tänka på "barn - och barnbarn".
Vad blir slutsaten, vad kan man kräva av en varelse som är utrustad med fri vilja, ett överdimensionerat intellekt, ett överdrivet bekräftelsebehov och ett förkrympt omdöme ? Att vi inser att det är så det förhåller sig ? Och tar ansvar ? Och åtminstone fettar in den där rostiga axeln ? ( byta ut den är kanske för mycket begärt ..)

Anders Källgård har skrivit en underbar bok om Öar, och fr.a ömänniskor. Det farofyllda havet, ständigt närvarande, hjälper öbon till besinning. Inte för mycket sagt att Källgård är en förebild på spåren. Det behövs.