JAG

Detta är ett försök.
Har nu druckit en flaska vin. Och undrar om det gör någon skillnad. Det är upp til den som läser att  avgöra.

JAG är ansvarig för våra s.k utbildningsmöten på kliniken, som vi har varje onsdag. Under femton år har JAG lockat ett helt knippe oväntade föreläsare. De flesta har förstås, i anständighetens namn, varit medicinskt associerade. Men det har smugit sig in åtskilliga som snarare  skulle platsa på en ABF-forum. Bäst minns jag Johan Ehrenberg som självsäkert stormade in och "lurade" den "moderata" publiken att hela det "neoliberala projektet" är en bluff. Hanne Kölller har också dragit sin läxa, den om eget ansvar. Hon var så kaxig att alla kom av sig … Moralfilosofen Bengt Brulde gjorde intryck på alla ..

Fan, allting handlar om att få bekräftelse, JAG har presterat, JAG har visat att JAG kan, JAG har visat att JAG duger. Realist (m.fl) har så jävla rätt ! Tyvärr.

Just nu är livet fullt av motgångar. Men alla uthållighetsproven JAG faktiskt utsatt mig för gör mig övertygad om att man skall aldrig ge upp !

Kompisarna på jobbet har anslutit sig till Linas matkasse o dyl. Dvs man får hem ett knipppe recept och en kasse med  ingredienser. Det låter förnuftigt, men min känsla protesterar. JAG kan själv !

Ju mer man trycker in rökarna i hörnet, desto mer beundrar jag dom som framhärdar.
Eller snarare, rökförtrycket utkristalliserar självständiga människor.

Ingen människa behöver göra anspråk på mer än 34 kvadratmeter !

JAG har anmält mig till en nybörjarurs i italienska. Min 57-åriga hjärna kommer troligen inte att vara mottaglig för det, men JAG är beredd att gå på den minan.

Nästa vecka skulle JAG vilja hålla en föreläsning om "När är det dags att sluta ?". När är man kommen till den punkt att det är dags att gå vidare ? Jag vantrivs, men är ändå fast ..

JAG är beredd att överge allt JAG äger och har för att göra det JAG tror är rätt.

Älskade, älskade ..