Kommer ut från biograf Victoria i ett sådant där annorlunda tillstånd som man gör när man sett en bra film. Det libanesiska dramat Nawals hemlighet får betraktas som ett "måste".
Handlar tidning och en chokladbit på seven-eleven, spänner fast svenskan på pakethållaren, hör två "främlingar" prata ivrigt på en blandning av arabiska och franska strax bredvid, franskan från filmen ringer i fortfarande i huvudet, den svensktalande "främlingen" undrar om jag vet var "vandrarhemmet" ligger. I ett utfall av osvensk oblygsel följer jag den fransktalande främlingen upp till Mosebacke Hostel på Högbergsgatan, som visar sig vara stängt, men han är tacksam ändå. På vägen dit berättar han om flykten från Tunisien, om sex år i Italien och förhoppningen att kunna utöva sitt yrke som svetsare i Sverige. Jag önskar honom bon courage. Det kommer att behövas i det nya, främmande, landet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar