Pengar är ...

Pengar är en domedagsmaskin.


Kommentar till artikeln ” De tar Tahir till Wall street” i Fria Tidningen 14/9.

Pengar är ett värderingssytem för varor och tjänster. Det är ett sinnrikt sätt att frigöra arbetet med att jämföra erbjudanden och betalningsmedel och att hålla reda på det personliga saldot till var och en man har ekonomiskt utbyte med. Utan pengar hade det materiella välfärdssamhället inte varit möjligt.

I utbytet mellan två personer behövs inte pengar, inte heller inom ett hushåll. Behovet uppstår först när man handlar med främlingar, det blir större ju mer främmande människor och tankevärldar som blir inblandade. Allmännt gäller att den som handlar, tillverkar eller arbetar för någon annan än den som betalar, behöver en tredje part som inte har direkt anknytning  till de båda andra.

Den motivation och glädje som finns i det direkta förhållandet mellan den som har behovet och den som tillgodoser det, förlorar sin betydelse när transaktionerna hamnar i mellanhänder; dem ska de båda betala, alltså en dubbel förlust. Om handelsmannaledet dessutom utökas i flera led, förlorar dessa specialister glädjen av kontakt med de båda egentliga parterna, handeln får ett egenvärde. I en utvecklad penningmarknad är det den som tar över och blir den egentliga verksamheten, näringslivet blir i huvudsak handel och transaktionskostnader.

Man kan därför hävda att penningekonomin, som i princip är den enda tillåtna, är en stor förlust av mening och behovstillfredsställsle. Eftersom det är uppenbart att systemet dessutom obevekligt leder till globalisering och totalt förfrämlingande, alientation mellan produktionen och konsumtionen, drivs såväl produktion som konsumtion för sin egen skull till det yttersta i vår plundring av jordens resurser.

Andra typer av regelsystem för pengar är möjliga, det har talats om lokala pengar och det har också experimenterats med sådana. Bakom det penningsystem vi har finns dock så starka krafter att det antagligen krävs en upplösning av det nuvarande globala samhället innan vi kan starta nya system.

Pengar, som de fungerar idag, är domedagsmaskinen, som drar oss allt djupare ner i konsumismen, ett till synes frivilligt slaveri, i en välvillig omfamnande utsugning av till sista droppen, långt utöver de reela tillgångarna i olja och ren luft, ren jord och rent vatten.

Den välfärd som vilar på pengar som verktyg för utbyte är materialistisk. Men lyckan är immateriell, den är mening och gemenskap. Att skapa och vara tillsammans är det vi vill ha våra liv till.

Tony Björklund

Man kan därför hävda att penningekonomin, som i princip är den enda tillåtna, är en stor förlust av mening och behovstillfredsställsle.
Den välfärd som vilar på pengar som verktyg för utbyte är materialistisk. Men lyckan är immateriell, den är mening och gemenskap. Att skapa och vara tillsammans är det vi vill ha våra liv till. 

Tål att suga länge  på.