Myten om maskinen

Har flera gånger flaggat för boken " Myten om maskinen ", skriven av humanekologen Alf Hornborg. Läste den i lugn och ro i Addis.
För den som är intresserad av att ifrågasätta nuvarande ordning från grunden, och inte bara tänka i termer av lappa och laga, kan den varmt rekommenderas. Den hjälper  verkligen till att ifrågasätta det vi tar för givet. ( Även om det bitvis är akademiskt i överkant. )
Vill man förenkla kan man säga att den handlar om, som kollega Roland Lidén så träffande kallar det, att uppnå ett slags KLOTFÖRSTÅND.


Några citat ur boken:

Varufetischism förutsätter att produktionen sker utom synhåll för konsumenterna. Så länge konsumtion och produktion hålls isär kan också ekonomi och moral - saker och personer - hållas isär. Ibland, och kanske oftare på landsbygden, "riskerar" de att smälta samman. Men för det mesta slipper vi bekymra oss om peruanska gruvarbetare eller colombianska kaffeodlare. Vi kan köpa deras produkter prydligt lösgjorda från deras svett och landskap.


Medan gåvans "själ" uttrycker ett samband mellan människor och produkterna av deras arbete, bygger varufetischismen på att just detta samband har brutits.


Den industriella revolutionen brukar betraktas som den tid då nya, och arbetsbesparande uppfinningar såg dagens ljus. Redan i mitten av 1800 talet kunde en ledande nationalekonom som John Stuart Mill betvivla att det någonsin hade uppfunnits en arbetsbesparande maskin som sparat en enda minut arbete. En grundläggande fråga vi bör ställa oss är om maskinen i själva sitt väsen primärt är ett medel inte att bespara men att förskjuta uttaget av tids och rumsresurser till svagare samhällsgrupper… Den tidsvinst som t.ex tågresenärerna gjorde genom att ta tåg istället för  diligens måste vägas mot all den tid som förbrukades att bygga järnvägarna, lokomotiven och vagnarna, framställa järn och stål, bryta kol hugga skog och timra slipers. 
Att järnvägen ändå var en god affär  bygger naturligtvis på att olika människors tid världen över har fått olika prislappar.


Pengar är ytterst en idé om alltings utbytbarhet, och om föränderligheten hos alla utbyteskvoter.


Att industrins penningintäkter måste hållas högre än dess kostnader - alltså vinstbehovet - avslöjar dess beroende av resursflödet från periferin. Industrins behov av av monetär vinst uttrycker dess oförmåga att själv alstra tillväxt, eftersom ju vinsten ytterst inte är något annat än anspråk på resurser från periferin.


Pengar är en kulturellt konstruerad  förmåga att göra anspråk på andra människors tid och resurser.


Vårt enda hopp är att angripa pengarna som idé.  Neoklassisistisk ekonomisk teori är så till den grad en del av själva idén om alltings utbytbarhet.


Det sinne för etik vi nu har är byggt för de nära relationerna. Är det möjligt att utveckla en ny sorts etik för det abstrakta globala relationerna ?


Kanske måste vi bygga in spärrar mellan lokala och globala varuflöden, så att lokala kretslopp och livsvärldar kan immuniseras mot den globala flödenas blinda framfart.


Det är inte svårt att föreställa sig hur samtliga de stora överlevnadsfrågorna (miljöförstöring, resursutarmning, fattigdom,  freds och konfliktfrågor ) ytterst kan spåras till kapitalackumulationsprocesser.


Tradiotionellt har den neolitiska (jordbruks) revolutionen tolkats som ett stort framsteg för mänsklig kultur och civilisation. Under senare decennier har en annan bild vuxit fram. Övergång till jordbruk och boskapskskötsel framstår nu mera som ett nödtvång än en snilleblixt.


Omvandlingen solenergi - livsmedel - muskelkraft är en uråldrig ekologisk näringskedja, medan kedjan mineraler - teknik - konsumtionsvaror är en helt ny process med oöverskådliga ekologiska konsekvenser.


Att förena mänskligheten i ett gemensamt samtal om dess existensvillkor kanske på sikt kan föra oss fram till ett världssamhälle i vilket det enda vi behöver förflytta  mellan avlägsna ekosystem är idéer. (!)


Miljöhänsyn har blivit en ingenjörskonst. Miljöproblemen skall lösas av  av ekonomer och ekologer utifrån den välbekanta ambitionen att kontrollera och likrikta.


Om ekosystemen är baserade på på subtila, intuitiva varseblivningsmönster och dessa systematiskt nonchaleras av de hegemonsiska vokabulären är förstörelsen av mening och förstöreslen av ekosystem två aspeker av samma process.