Kan inte riktigt släppa frågan om human invandring och sverigedemokrati.
P1 hade förra veckan flera inslag om " populism ". Man pratade som om det var en självklarhet vad som avses. Kom på mig själv med att vara rätt osäker.
populism, (lat. populus, "folk"), politisk rörelse som vädjar till "folket" och angriper en politisk eller social elit, ofta utan att detta hugfästs i en specifik ideologi. Benämningen härstammar från det amerikanska populistpartiet vid mitten av 1800-talet. Populismen, som kan ha skiftande innebörd i olika länder, används i Sverige företrädesvis som ett pejorativt begrepp för att beskriva oseriösa och extrema nya politiska partier och deras åsikter. Men det behöver inte vara negativt.
Kännetecknande för populism är att det rör sig om politik med förenklade lösningar på svåra politiska problem genom tunn ideologi som föreskriver två homogena, antagonistiska grupper; ett vi-mot-dom-tänkande (folket mot eliten, svenskar (eller annan nationalitet) mot invandrare, land mot land), med argument om det "sunda förnuftet". Det är dock inte främst åsikterna i sig själva som avgör om till exempel ett parti kan anses populistiskt utan just att man anspelar på ett tänkt "gap" mellan makthavare och en majoritet av folket. Ofta förspråkar man fler folkomröstningar och är allmänt skeptisk till den representativa demokratin.
(wikipedia)
populism, rörelse eller ideologi som utnyttjar folkligt missnöje och underblåser det med enkel, demagogisk och opportunistisk argumentation. Den politiska populismen har ofta haft sin grund i missnöje med skatter, byråkrati eller invandring. Populistiska partier har ofta starka ledare som står för hela organisationens idéutveckling.
(svenska akademin)
Sverigedemokraterna anges ofta som exempel på populism. " Allt är invandrarnas fel."
Att "allt är kapitalismens fel", en åsikt jag själv är benägen att ha, är lika kategoriskt. Men det klassas nog inte som populism. De flesta håller inte alls med, några skulle kalla det för onyanserat eller förenklat. Men inte populism.
Som vanligt är jag kluven. Kan ovanstående definitioner av populism vara ett uttryck för att det etablerade samhället behöver ett skälsord för de som påtalar orättvisor, lögner och hyckleri ? Snarare än att det är "enkel, demagogisk och opportunistisk argumentation" ?
7 kommentarer:
Nej, inte ruta ett skulle jag vilja säga. Jag tycker du skall fundera vidare Eric, du har ju helt uppenbart en hjärna som du använder. Men jag varnar dig, fortsätter du att tänka i stället för att automatiskt anamma det som Expressen matar dig med så kan du sluta som en olycklig människa. Dessutom kan din självbild raseras. Har du råd med allt detta för något så simpelt som sanning och verklighet?
Fast med tiden blir det rätt kul att dissekera de politiska lögnerna, betydligt roligare än att göra samma sak med gamla lik. Dessutom vet man ju aldrig vilken sida som avgår med segern (temporärt, det rör sig hela tiden). Betänk den politiska korrektheten på 30-talet, raslära var dåtidens politiska korrekthet, socialdemokratin införde ett institut för detta, finns fortfarande kvar i Uppsala, fast det bytt namn. detta är ju hopplöst ute men etablissemanget stod för detta då. De som hävdade att detta var djupt oetiskt och inte trodde på raslära var inkorrekta och hånades av samma etablissemang.
Så lätt vi glider iväg, så svårt det är att gå emot etablissemanget med alla sina ord och alla sin implicita repressioner.
Vem avgör vilka som skall kallas populism? Är inte alla de vallöften som avges inför varje val populism i sin renaste form? Är inte själva idén med demokrati just populism, att folk skall kunna göra sin röst hörd? Att svaren är enkla betyder det att de är lätta att genomföra? Eller betyder det att politiker faktiskt också har gjort uppenbara misstag fordom? Om det nu finns enkla svar, betyder det att de komplicerade svaren är felaktiga? Kankse dimridåer?
Så skulle jag kunna fortsätta, men varför ställs aldrig dessa frågor i den offentliga debatten?
"Kan ovanstående definitioner av populism vara ett uttryck för att det etablerade samhället behöver ett skälsord för de som påtalar orättvisor, lögner och hyckleri ?"
Javisst är det så.
En uppfattning som har ett brett stöd bland väljarna kallas för "populism" i Sverige - om uppfattningen ogillas av de styrande/etablissemanget och ogillas av den som använder begreppet.
Ex: Maiciej Zarembas kritiska artiklar om skolan kallades för "populism" av det pedagogiska etablissemanget.
Ok, på tal om populism. Läs min senaste som råkar handla om populism. Läs DN artikeln och gör en helt egen bedömning, tänk med din egen hjärna, och låt oss se resultatet.
Robsten,
Något fel har uppstått. Kan inte återfinna din utförliga kommentar angående bl. a svensk rasbiologi. Har du den kvar ?
Populism. Nu slår du in en öppen dörr. Mitt och ditt inlägg innehåller samma farhåga. Att uttrycket används för att förringa och förnedra en meningsmotståndare.
Att insinuera att man inte tänker med sin egen hjärna är är också lite lågt ? :-)
Johan, Robsten
Inte förrän nu såg jag din kommentar Johan, och din första kommentar om rasbiologin "återfunnen" Robsten.
Tänkvärt och nyttigt att blicka tillbaka. Lika angeläget att försöka hålla distans till det dagsaktuella, men så mycket svårare. Har lite svårt att se att dagens inställning till invandring kan jämföras med de rasbiologiska (van)föreställningarna som var utbredda på 30 talet. Då ligger det, för mig, närmare till hands att tro vi blir bestörta i en framtid om vår inställning idag till matriell överkonsumtion och ovarsamhet med miljön.
Att uttrycket populism missbrukas är vi helt överens om.
Slänger in en utvecklad kommentar från Schlaugs blogg på denna posten också. Jag har funderat mycket på hur man ska definiera ordet populism, och till skillnad från många andra tycker jag att ordet absolut har sina användningsområden. Min definition ligger närmast den sista du tog upp. Speciellt gillar jag formuleringen "...enkel, demagogisk och opportunistisk argumentation".
Jag definierar populism som draget hos en del politiker att göra utspel som går stick i stäv med all forskning och vetenskap på området, bara därför att politikern vet att detta ger röster.
Det allra mest typiska exemplet på populism är det eviga tjatet om "hårdare tag" mot brottslingar. Ingen kriminolog, forskare eller annan auktoritet på området kan se några nyttoeffekter av "hårdare tag" mot brottslingar. Ingen har kunnat se några positiva effekter av de "hårdare tag" vi faktiskt har infört de senaste 20-30 åren. Ingen som verkligen studerar frågan kan komma till slutsatsen att "hårdare tag" löser några problem. Dessutom vet alla som någonsin besökt ett fängelse att det inte "daltas" fullt så mycket som många verkar tro. Trots detta bjuder politikerna i valkampanjerna över varandra i sin iver att "stoppa daltet". De spelar cyniskt på valmanskårens hämndbegär. Därmed är "hårdare tag" mot brottslingar ett typiskt utslag av populism, på det sättet som jag definierar ordet.
Ett annat exempel (som jag hittar på, bara för att ha något från vänster också) är om en vänsterpolitiker håvar in väljare genom att lova att han ska höja arbetarlönerna genom att sänka ledningsgruppens löner. Vi vet såklart att chefslönerna, även om de är skamligt höga, utslaget på arbetarlönerna inte skulle ge mer än någon krona per arbetare och månad. Politikerns lösning är enkel och attraktiv. Men falsk och populistisk.
Det mesta i SD:s partiprogram är för mig populism. Enkla svepande lösningar på komplicerade problem. Syndabockar. Vi-mot-dom. Och framför allt: svar som bittra och missnöjda väljare gillar, men som en samlad kår politiska, ekonomiska och kriminologiska forskare dömer ut som totalt världsfrånvända.
Sen är det klart att mycket som inte faller in på beskrivningen ovan avfärdas som populism av diverse ledarskribenter. Men det är ju inte ordets fel.
Erik,
Tack för din kommentar.
Du har rätt, att ordet missbrukas.
Tycker att Wikipedias bakgrund är intressant. Att vara utsatt och underlägsen främjar misstro mot rådande system och makthavare. Och befrämjar förenklade synsätt och lösningar, eftersom man bara har ett övergripande mål; att ta sig ur beroendet. Vad jag menar är att populism, i dess ursprungliga betydelse är rimligt och motiverad.
Efter att ha läst Chomsky tänker jag oavbrutet i "makttermer". Och börjar undra om vi inte i själva verket är för lite populister (enkla sanningar), när vi har så svårt att se grundläggande bakomliggande problem, utan istället fastnar i detaljer och oväsentligheter.
Men visst, risken är att populister tar otillåtna analytiska genvägar och hittar några syndabockar som inte har med grundproblemen att göra.
När barnet ropar att kejsaren är naken så är det den enkla sanningen. Att vissa går vilse och fastar för enkla sanningar som i själva verket är lögner, det betyder inte att det inte finns enkla sanningar. Som t.ex att nuvarande tillväxt-paradigm är en omöjlighet.
Skicka en kommentar