torsdag, maj 05, 2011
I väntan på kineserna
Omställningen svårare än väntat. Finns ingen anledning att glorifiera fattigdomen i Etiopien. Men varför kommer oron krypande så fort man kliver in i välfärden ? Jag borde vara enbart tacksam, tacksam , evigt tacksam.
P1 står sig. Kropp och själ handlade om lek. En viktig överlevnadsfunktion, som nutida moderna vuxna tror är bortkastad tid. Arne Naess, som levde som han lärde, lär ha sagt: - Man slutar inte leka för att man blir gammal. Men man blir gammal om man slutar leka.
Rensar så gott jag kan. I lådor, hyllor och pärmar. Har svårt för att slänga, svårt för att skiljas.
Upp med hakan. Snart stiger termometern till anständiga grader.
I Danakilöknen var det femtio grader. Det gick bättre än väntat, även för ett blekansikte.
Området befolkas av afarer. Sedan urminnes tider utvinner och transporterar de salt från öknen. I några dygn levde vi i den strävsamma traden av kameler, på vägen mellan gruvan och staden. Det såg enkelt och självklart ut, men vår guide kunde berätta om en komplex organisation, bevarad och utvecklad under årtusenden.
Vägen till saltfyndigheten var delvis lerig ...
Hotbild: Att kineserna bygger en asfaltväg för biltransport ?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
du har det FÖR bra tror jag i varje fall med tanke på att du är läkare o har en hyfsad lön o kan göra dessa resor.
För de flesta i dessa länder handlar det inte om lek utan mat, barnen ska överleva ,inte bli hiv pos mm.
Ja du borde vara riktigt tacksam för vad du har, men verkar inte vara det, det kan man fråga sig varför.
Menar bara att det blir en paradox om man/jag mår bättre när man/jag avstår från det som vi kämpar så hårt för att uppnå, dvs ökad konsumtion och obegränsad valfrihet. Men det är ju numera väl belagt: om basbehoven är tillfredsställda (inklusive god hälsa) så ökar inte ytterligare konsumtion och valfrihet välbefinnandet.
Om man lyssnar på P1-programmet om "lek" så använder de ordet i en mycket vid bemärkelse. Snarast i betydelsen all form av umgänge där man vågar kliva in i roller. T. ex att slå sig i slang med den som sitter mittemot på tunnelbanan.
Jag uppfattar, av det lilla jag sett, att fattiga och utsatta människor är mycket mer benägna än vi att "leka". Kanske som en överlevnadsinstinkt. Mycket av programmet handlade om lek och kreativitet.
Skicka en kommentar