Beröm

Södermalmsnytt är min söderkälla, Mitt i Södermalm brukar hamna direkt i pappersinsamlingen. Skulle precis slänga det senaste numret när jag en fick en ingivelse att först bläddra igenom. Det var en bra ingivelse.

Bland nyheterna berättas om forskning från Stanforduniversitetet (rätt långt från Södermalm ..).
De flesta föräldrar med små barn berömmer dem för att vara duktiga, bra eller fina. Barn som istället får beröm för vad de gör, klarar sig bättre i skolan.
Beteendevetare Petra Krantz har också fördjupat sig i ämnet.
Det stora problemet med beröm, anser hon, är att den vuxne tar sig rätten att recensera barnet. - Beröm är en typ av bedömning som skapar oro. Bakom varje beröm lurar ju hotet om kritik när något inte går lika bra. Om man istället för beröm visar sitt intresse för det barnet gör öppnar man dörren till en värld av tankar och känslor.
På Familjeliv.se skriver signaturen Cila att hon och partnern sällan använder ord som duktig eller bra. Istället försöker de visa sin uppskattning genom kroppsspråk och glädje när dottern till exempel dukar av bordet efter middagen. - Om hon hjälper till hemma säger jag tack för att du hjälper mig, jag blir jätteglad, inte tack vad duktig du är.

Att skilja på beröm och uppskattning. Spännande, spännande. En distinktion som har tillämpningar långt utanför barnuppfostringens område. I förhålIandet, på jobbet, och kanske t.o.m på idrottsarenan. I förlängningen, att intressera sig för människan bakom prestationen.

Sneglar upp mot väggen, och det gulnade urklippet från 1998 med Carl Einar Häckner. Och undertexten :

Tiden är osnäll. Den gillar alla som duger. För att duga måste man prestera. Ingen talar om att leva.