Många gånger har jag haft dåligt samvete för vad jag utsatt barnen för, jag har tagit risker som inte går att försvara i efterhand. Mest minns jag när Sofie typ tre år gammal hoppade handlöst från garagetaket till min väntande famn, en förskräcklig massa meter ner och bort.
Som (ev) morfar kommer det nog snarare vara rädslan som styr. Och den (ev) svärson som går i mina fotspår kommer att få sina fiskar varma ..
Påmindes om de här återkommande tankarna häromdagen på Medborgarplatsen. Visst såg det härligt ut, flickan såg ut att ha koll, pappan var märkbart stolt (särskilt när de gick mot rött), tilliten var total. Som jag kände igen mig. Som jag fick hjärtat i halsgropen.
Är män ansvarslösa ? Nej, så enkelt kan det inte vara. Eller ?
24 kommentarer:
Men varje generation måste träna på randen av Helvetesgapet, precis som Ronja Rövardotter, för att förbereda sig för livet.
Att överbeskydda är långt mycket värre...
Så tänker pappa, men inte morfar .. som inte vill överbeskydda, men väl skydda.
Min känsla är att den mogne mannen långsamt erövrar de omhändertagande sidor som kvinnor har i alla åldrar.
Mammans uppgift är att barnet skall bli sedd i världen.
Pappans uppgift är att barnet skall se världen.
Så löd ett (indian?) citat som jag ständigt upprepade, då för 25 år sedan. Det gör jag inte idag. Jag tror att världen, av idag (kanske inte igår) klarar sig väldigt bra utan helvetesgap och pappor som går med balanserande barn på sina axlar. Det räcker med att bli sedd. Ett gott liv handlar om självkänsla, inte om självförtroende. Om lek, inte om tävlan.
...och den gamle zenmästaren satte sin sandal på huvudet.
-Återgå till din meditation, sa han till lärjungen.
Ibland är det uppenbara så tydligt att vi inte inte ser det vi har framför ögonen.
Klart vi inte klarar oss utan helvetesgap och pappor. Hela världen är ju full av dem...
Pappor klarar vi oss inte utan. Däremot ansvarslösa dito ?
Staden ÄR full av bilar, uppenbara och tydliga.
Staden VAR full av rökiga krogar, nu ett minne blott.
Städer och människor kan förändras ?
Allting förändras, men det finns grundprinciper som består...
Vilka grundprinciper tänker du på, i det här sammanhanget ?
"Det räcker med att bli sedd. Ett gott liv handlar om självkänsla, inte om självförtroende. Om lek, inte om tävlan." Mycket, mycket kloka ord. Själv fick jag överskott på det sistnämnda och underskott på det förstnämnda. Hade föredragit det omvända.
AK
AK,
Då sitter vi i samma båt !! Känns bra :)
(En idé: Det är kanske är något man skulle skylta med lite oftare, i sin kontakt med andra; - Bara så att du vet, du talar just nu med en person som har 10 gånger mer självförtroende än självkänsla. Du får själv avgöra vad det får för konsekvenser.)
:)
Sant, tänker ofta åt det hållet i olika sammanhang. Down to basic - typ, vad är detta sprunget ur "egentligen"/den faktiska bottnen.
AK
Märks det inte i den här debatten att vi lever i ett land som inte haft krig på snart 200 år. Trygghet är bra så länge man har den, men som taoister brukar säga: "Man ska inte dyrka den falska trygghetens gudar"
Trygg är man när man vet att man kan ta livets smällar utan att förgås.
jag fick min första kniv när jag var 6 år, har cyklat utan cykelhjälm, eldat i skogen och åkt sjunkande flotte på den kalla vårfloden. Detta har gett mig många ärr, men det har också lärt mig att smärta är något hanterbart och naturligt.
Idag sågar vi av grenarna i klätterträden och låter de falska trygghetens gudar bo i dem i stället för barnen.
Därför behövs det fler riktiga pappor. Som vågar visa värden...
...fast å andra sidan har en här barndomen både gett mig självkänsla och självförtroende, så jag kanske inte tillhör debatten...
Olof,
Jag brukar i olika sammanhang, tillsammans med kompisar och kollegor, lyfta fram David Eberhardt och hans tes om den förgörande trygghetsnarkomanin. Men uppfattar pappan med flickan stående på axlarna som något annat.
Den ena handlar om att ta smällar som livet bjuder på, och inte tro att de alltid kan, eller ens bör, undvikas. Sådant ångrar man inte, man går stärkt ur det.
Det andra handlar om att utmana för utmaningens skull, att kompensera för brist på gud vet vad. Sådant ångrar man när det går snett. (Pappan hade knappast förlåtit sig själv om flickan dykt på huvudet)
Olof,
Är du säker på orsakssambandet mellan flottfärderna och självkänslan ?
Instämmer, Eric. Flottfärder mm är kopplat till handling (självförtroende).
"Trygg är man när man vet att man kan ta livets smällar utan att förgås." Handlar också om självförtroende. Om tillit till att man är kapabel. Det är den jag har fått i ganska unik mängd vågar jag påstå. Har vuxit upp under väldigt tuffa villkor och "älskar" känslan av att veta att jag är en hejare på att hantera livet, att jag är stark som en oxe. :) Vilket också format mig till en oerhört tacksam individ. Men allt det där kopplar jag till självförtroendet.
AK
Nej, jag har inga problem att skilja på självförtroende och självkänsla, men jag ser en stark koppling.
Men hur ska man få en bra självkänsla om man inte testar sina förmågor?
För att gå tillbaka till det förhatliga tävlandet. När jag tävlar vet jag att jag ofta inte vinner men jag vet att jag duger ändå och att jag har mycket att lära mig av det. Bara för att andra är bättre betyder inte det att jag är sämre. Därmed har jag heller inget problem med att bjuda på mig själv och visa mina svagheter.
Min far, som tyvärr dog i förtid, och jag spelade ofta badminton. Jag lyckades aldrig slå honom. Det är jag enormt tacksam för idag.
När barnet hoppar från taket får det självförtroende, när pappa fångar barnet får det självkänsla och tillit.
Om ni har bra självförtroende och dålig självkänsla, så måste det betyda att ni kastar er in i saker och sedan får ta en massa smällar och motgångar för ni inte insåg er egen begränsning i sammanhanget, men det är inte riktigt så ni lägger fram det.
Jag har valt att försöka göra det i livet som jag alltid talat om att göra. Min självkänsla gör att jag aldrig lovar något jag inte vet att jag kan hålla. Det är tryggt...
Olof,
Jag vet inte, men jag uppfattar att du är en person med god självkänsla. Kan bara gratulera.
Kanske är det just därför du inte ser skillnaden mellan självkänsla och självförtroende. Du tror att prestationer bättrar på självkänslan. Jag kan försäkra dig, efter att ha högpresterat i snart sextio år, att det inte spelar någon som helst roll.
Marta Cullberg - Weston har i boken Mitt Inre Centrum skrivit:
" Självförtroende är duktighetsbaserad självkänsla. Det handlar om det du gör, istället för den du är. Man kan säga att självförtroendet är baserat i våra tankar (hjärnan) medan självkänslan är känslomässigt förankrad (hjärtat).
....
En sund självkänsla handlar mindre om att känna sig harmonisk och värdefull än om att att kunna handskas med känslor av otillräcklighet, oförmåga, skam eller skuld, - vilket krävs för att kunna vila i sig själv.
....
Självobjekt är för självet vad syret är för kroppen.
Självobjekt är usrprungligen de nära personer som ger oss den spegling och omsorg som krävs för att vi skall utveckla vår självbild och vår självkänsla.
....
Jag brukar säga att personer med dålig självkänsla har en sked med hål i. Även om de får positiv bekräftelse från omgivningen rinner den ut genom hålet och ger ingen varaktig förändring. "
Kanske ligger det nära till hands, för den med en sviktande självkänsla, att värdesätta "spegling och omsorg" mer än något annat. Dvs det som indianen menade var moderns uppgift. Eller annorlunda, det är meningslöst att ge sig ut i världen (tillsammans med sin pappa) om man inte först har blivit sedd (av sin mamma).
Hoppas du får en vink om varför jag reagerar som jag gör. Varje gång någon säger "älska mig för den jag är, inte för det jag gör" så kommer tårarna.
Är öppen för att allt man säger och gör kan betraktas och bedömas i skenet av under - eller överskott av självförtroende och självkänsla.
Spegling... Detta magiska ord i sammanhanget...
Fint summerat, Eric. Får man vara närgången och fråga vad hålet beror på i ditt fall?
"Om ni har bra självförtroende och dålig självkänsla, så måste det betyda att ni kastar er in i saker och sedan får ta en massa smällar och motgångar för ni inte insåg er egen begränsning i sammanhanget, men det är inte riktigt så ni lägger fram det." Jisses, vad detta tenderar att vara alldeles tvärtom. :-) Risken är snarare stor att man blir överdrivet ansvarsfull och målinriktad. Jag blev också högpresterande och gjorde kometkarriär. Med resultat som fick styrelsen att baxna. Men för ett antal år sedan bestämde jag mig för att det är slutpresterat för min del. Våga vägra ledarskap och ansvar är min livsbejakande devis. Är oerhört mån om att inte försätta mig i jobbsituationer som triggar min "duktighetsnerv", utan nu är det lustprincipen som får styra.
AK
AK,
Vet inte, har inte (vågat) gå till botten. Men min aningar finns i texten ..
AK,
Klokt !
AK
Har precis slutat mitt chefskap för att återgå till mina "rötter". Ska jobba och tjäna mindre för att få mer livsrum.
Detta sätter jag inte i förhållande till självförtroende eller självkänsla, utan min vilja att leva efter de principer jag tror på. Att göra det som hjärnan och hjärtat är överens om, vilket varit ganska provocerande mot omgivningen.
Men det kanske är det som är god självkänsla...
Olof,
Ja, jag tror ( i ditt fall) det är ett uttryck för god självkänsla.
Vilja, principer .. kan bara gratulera ! Willbur Can ..
Ja, Olof - oss downshiftare kan man bara gratulera! :-) Och att provocera omgivningen i det avseendet är bara ett extra-plus.
AK
Om självförtroende skulle ge bra självkänsla så kan man undra varför hela samhället är byggt på dålig självkänsla.
En person som har bra självkänsla
har inga behov av att jämföra sig med andra.
Hela samhället bygger på jämförelse.
/ Realist
Realist,
Glad att DU uppenbarade dig på det här inlägget ! :)
Skicka en kommentar