DN berättar att Abeba Aregawi tränar i Etiopien för att vinna VM-guld på 1500 meter. Träning på hög höjd höjer blodvärdet, vilket ökar chanserna att vinna.
Abeba är född i Adigrat, som ligger i norra Etiopien precis vid gränsen mot Eritrea. Numera bor hon i Stockholm med sin man, och är svensk medborgare sedan 2012.
Jag läser bara rubriken, det räcker. Men fastnar för bilden, den är så vacker. Och väcker minnen, från 2007.
Abeba har sprungit i hela sitt liv, som alla barn i Etiopien gör. När de springer efter en på vägen tänker man inte så mycket på om någon springer fortare, det spelar ingen roll, bara man kommer fram.
Nu är hon professionell, och jagar tiondelar, blodvärde, pengar och berömmelse. Och tävlar för Sverige. Vinner hon så kommer vi svenskar att vara stolta. Över vad då ?
Nationer, tävling och tiondelar - nej tack !
Mötas över gränserna, på lek - ja tack !
PS Ludmila Engquist. Älskad svenska när hon vann, myglande ryska när hon åkte fast ..
4 kommentarer:
OS heter OL i Norge (Olympiska lekarna), de kanske vet något som inte vi vet.
Jag fördrar en tävling framför en lek. Inte bara för att det är mer spännande, utan för att det ligger väldigt nära sanningen. Någonstans får det en att förstå. Förbereder en. Men det är svårt att förklara varför och på vilket sätt. Egentligen är det som vanligt pengarna som förstör.
Att springa i kapp är den enkla tävlingen...
Förbereder en för vad - någon idé ?
Tror inte bara det är pengarna som förstör. Utan idén om konkurrens, att någon skall vinna, och någon förlora. Lek är istället idén om samarbete. Homo sapiens verkliga, och ursprungliga, överlevnadsvapen.
Innan någon annan säger det: ja, jag fascineras av tävling. Men jag hoppas det går över.
Att tävla tvingar en att hålla sin hjärna och/eller sin kropp på högsta koncentrationsnivå.
Ja, det var väl det
Är det något att sträva efter ?
Att leka tvingar en att hitta största möjliga balans ?
Skicka en kommentar