Egentligen ..

På förmiddagen ringer en gammal kurskompis och låter bekymrad. Han har fått ljumskbråck, och undrar vem som är bäst på att åtgärda det. Naturligtvis berättar jag vad jag vet, men  tänker tyst - varför den bästa ?
- Ja, nu kommer krämporna, jag har dåliga knän också, säger han.
- Jo, men man får väl vara nöjd så länge det handlar om ljumskbråck och dåliga knän, fyller jag i.

På eftermiddagen ringer en gammal arbetskompis, några år äldre än kurskompisen, och låter bekymrad. Han har fått cancer i ändtarmen, och undrar om jag kan hjälpa honom med en snabb tid. Naturligvis vill jag hjälpa honom, vi pratar länge. Och tänker tyst - vad var det jag sa, i förmiddags.

Egentligen borde man dagligen, inte bara vissa för - och eftermiddagar, bli påmind om vad som faktiskt spelar roll.
Egentligen borde vi bli mycket bättre på att avslöja det orimliga i att somliga kräver "det bästa" och modernaste för allsköns problem, samtidigt som andra saknar mat för dagen, eller hotas till livet.