Segling enligt Tao

En strålande dag istället för nyckfulla skyfall, då är det segling som gäller ( om man är ledig vill säga ).
Tar cykeln till bryggan, och börjar hissa. Linan till storseglet (som på vägen ner är dragen inuti masten) har snott sig på utsidan; jag drar, viftar och vevar, så mycket att den andra änden försvinner in i masten. Det har inte hänt på femton år, jag får nypa mig i skinnet.

Går med motor ner till varvet en kilometer bort, ingen där. På vägen hem sätter jag den lilla focken i fören, och kan konstatera att det går med god fart i den lätta medvinden. Men döm om min förvåning när det visar sig att båten även klarar att gå mot vinden, med bara den lilla trasan där fram.
Här öppnar sig möjligheter, för den som är rädd för den nyckfulla bomen, och nu-välter-hela-båten-känslan.

Mer taoistiskt än så kan det inte bli.