Somliga gillar att fotografera cyklar bakifrån, andra föredrar mossa.
Jag är inte så säker på det. Eller snarare, man kan bli intresserad av det man hittills inte varit intresserad av. Vilket i vissa sammanhang, som t.ex i förhållanden, kan vara en ovärderlig tillgång (enligt radioterapeuten hos Aschberg).
I förlängningen öppnar sig helt nya världar, och gamla faller som korthus. Var och en är inte längre salig på sin tro, utan på den andres. En svindlande tanke.
4 kommentarer:
Roland Lidén sa...
Får jag inte skriva så här?
Visa dagar förs världens bästa
samtal på denna blogg!
Ovisa dagar forstör:
Birger, Christer, GT, Jesper
Leif, Lisbet, Mice, Nils, Roland
Tom, Putte, anonym med flera, alla
framkomliga vägar till den personliga
utveckling som Klotet saknar.
HUR DÅ?
På vårat skepp sitter alla i bottenvånigen stilla:
"Man biter ej den han som föder en"
En trappa upp sitter de som har kommit sig upp med stelnande
leenden:
"Vi har i alla fall gjort karriär"
Någon föreslog att jag skulle ta trappan upp till toppen.(Christer)
Jag försökte men varseblev att
trappan slutade mot ett tak!
Mycket Ensam, kan inte forcera detta
tak, eftersom det är farligt
liksom det är meningslöst att
bjäbbas med jeppen!!!
Roland
Genom att ditt namn inte har
synts på BSs blogg på länge
så fick ditt namn Eric inte
vara med på namnuppräkningen.
Platsar mitt inlägg?
Mossiga stenar kan aldrig vara fel :)
Roland,
Nej, ensam går det inte !
Sitter inte taket innanför skallbenet ?
Olof,
Nej, hisnande historia, om inte annat ..
Väl förstått!
Skicka en kommentar