Kom för tidigt till italienskakursen på ABF, och slank in på ett föredrag med Nina Björk.
Utanför stod Ingvar Carlsson med hustru. Konferensvärden sprang (på uppdrag ?) in i föreläsningslokalen och hämtade ett exemplar av Lyckliga i alla sina dagar.
Var f.d statsministern generad att avslöja sitt intresse för kritik av tillväxtsamhället ?
Man får lätt intrycket att (vi) tillväxtkritiker är en liten skara drömmare. Det kanske är en missuppfattning ?
Sent skall de gamle vakna ?
2 kommentarer:
Man är aldrig så ensam som man tror, och vi har ju redan konstaterat att ingen tanke är unik :)
Nej, det är nog väldigt sant - att man aldrig är så ensam som man tror.
Skicka en kommentar