Här är en till som hakar på. Som verkligen vet hur det ligger till.
När jag läser Stefan Stenudds inlägg slås jag av tanken att somliga har uppfattat det som höjden av integritet och självständigt tänkande att tvivla på växthuseffekten. Ett mode, bland alla andra moden, för en liten exklusiv skara ?
Naturligtvis har även Birger Schlaug kommenterat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Som en av de som "låtsas" är det skönt att få säga att så länge jag levt, och antagligen för mig med, har vi alltid trott att världen ska gå under på ena eller andra sättet. Antingen av atomkrig, miljöförstöring eller alltihop på en gång.
Det får mig att tänka på Röde Orm. År 1000, då enligt kristendomen världen borde gått under, frågar han munken om det är värt att så, nu när världen ska gå under och Jesu rike ska uppstå. Munken får lite svårt att svara på detta.
Men det kanske finns någon som läser detta som kan svara. Nu när det går åt pipsvängen. Är det värt att så till våren?
Frågan är öppen...
Kanske blev lite olyckligt med rubriksättningen.
I det första inlägget "Att låtsas" menade JAG på fullt allvar att man på något sätt måste lura sig själv/låtsas ta på allvar det som rimligen borde tas på allvar.
När jag sedan läste ditt och Stefans inlägg valde jag samma rubrik, med tillägg (2) och (3), men menade för den skull inte att NI låtsas. Snarare tvärtom, du är väl snarare övertygad om att vi inte behöver låtsas, att detta bara är en i raden av faror/hot som senare visar sig överdrivna (av kommentaren ovan att döma), och även om farhågorna besannas så kommer vi att anpassa oss (av ditt ditt eget inlägg att döma).
Uppskattar förstås att du lade ut Rolands kommentar i ett separat inlägg. Och att ordet fortfarande är fritt :)
Skicka en kommentar