Läste en tänkvärd ledare i DN. SIC ! Om civilsamhället, med anledning av en färsk rapport från Framtidskommissionen.
Samtidigt som ett starkt civilsamhälle kan vara uttryck för ett starkt medborgarengagemang, kan det också vara ett symtom på omfattande luckor i välfärdssystemet. Soppkök lär inte uppstå i ett samhälle där alla har allt de behöver.
En annan är frågan om självständighet från staten kontra beroendet av den. Ett starkt civilsamhälle kan fungera som motvikt till den offentliga makten. Men det finns inget civilsamhälle som kan fungera utan stöd från det offentliga. Detta kan ske antingen på det traditionellt svenska sättet, genom statligt eller kommunalt stöd. Eller som i USA, genom generösa skatteavdrag för givarna.
Sen följer en rimlig genomgång av för och nackdelar med de respektive systemen. Om rättvisa bl.a.
Avslutningen lyder :
För de flesta människor handlar det (syftar på Missing Peoples insaser) säkert inte enbart om resultatet eller om att offra sig för andra. Utan också om känsla av sammanhang, av mening och av gemenskap. Människor lever inte av bröd allena. Hon mår också gott av att göra gott. Och detta är förstås en mänsklig egenskap att vårda och värna.
Därför finns en dubbel poäng med att inte se allt som civilsamhället gör som något som egentligen borde utföras av anställda och finansieras av det offentliga. Dels för att vi då kan spara de resurserna till de verksamheter och personer som inte ska behöva stå med mössan i handen, exempelvis sjuka och funktionshindrade. Dels för att gemensamma frivilliga projekt för oss i samhället närmare varandra.
Ett vackert frö från DN, onekligen. Men måste en borgerlig redaktör inte samtidigt, för trovärdigheten skull, dryfta och utmana andra "mänskliga egenskaper" som hen vurmar så starkt för ? Nämligen, att den främsta drivkraften för både människor och företag är egen ekonomisk vinning.
Eller som Johan Ehrenberg uttrycker det i veckans krönika:
Det enda sättet att styra företag är genom att att ändra motivet för varför de drivs. Så länge vinst är målsättningen med en verksamhet så kommer också vinsten, på ena eller andra sättet, vara det som styr företaget.
Vi kanske kan vända på steken, så att girigheten och genoristeten byter plats ? Girigheten blir undantaget, som det i vissa speciella situationer kan finnas anledning att "vårda och värna".
4 kommentarer:
SAS går med förlust- tusentals människor förlorar sina jobb
SAS går med vinst- företaget har utrymme för bättre arbetssituationer och kan t ex sponsra idrotten.
Vinst är en nödvändighet för ett företag och i längden även för välfärden.
Detta är paradoxen vi måste förstå att hantera.
Ehrenberg-citatet syftade på välfärdstjänster:
http://dagens.etc.se/kronika/vad-vill-lofven-forsvara.
Ett företag måste gå ihop, förstås. Men vinst, eller för den delen självhävdelse, är sämre drivkrafter än andra sidan av det mänskliga myntet, som DN nu (plötsligt) fick upp ögonen för.
Det kanske låter både flummigt och orealistiskt. Jag tror det är ovanan ..
Apropå: "Dels för att vi då kan spara de resurserna till de verksamheter och personer som inte ska behöva stå med mössan i handen, exempelvis sjuka och funktionshindrade." - så tror jag att detta löser sig helt automatiskt - ifall det sedan 1800-talet pågående pyramidiska tänkandet och agerandet upphör = slut på Fractional-reserve banking = girighet som ledstjärna.
Vem kan tro på att girighet kan vara bra för oss av vanligt folk = väsentligt flera än 90 % av medborgarna - eller ens för global- och nationalekonomier som sådana ?
Det pyramidiska tänkandet och agerandet kan ju ersättas med någonting åt hållet den Vita Skolans nationalekonomi ("Den Vita Skolans utgångspunkt är den revolutionerande definitionen att pengar är motprestation för arbete som accepteras av alla.") - som jag ser det.
Tänkvärt ?
Ja, verkligen.
Man blir långsamt varse att det finns oändliga möjligheter utanför rådande system.
Men som Björn Forsberg sa i intervjun hos Schlaug, det gäller att koka ner det till essentiella värden, en hållbar värdegrund. (Generositet och solidaritet, med människor , djur o natur, ligger väl bra till..) Utan en solid värdegrund kommer vi ingen vart.
Men visst, den stora majoriteten vinner på ett sådant paradigmskifte. Men den lilla minoriteten har makten ..
I optimistiska stunder tror jag att majoriteten grovt har underskattat sin/vår makt. "Köpstopp", t.ex, skulle omedelbart rubba maktbalansen.
Den vanliga "demokratiska" vägen räcker inte långt. Förändringarna kommer underifrån, som Forsberg också påpekade.
Skicka en kommentar