Går en nybörjarkurs i italienska på torsdagkväller. Inte med någon högre ambition än att slippa gestikulera och peka nästa gång vi skall handla bröd i Italien.
Men läraren är hetlevrad och krävande, avhoppen har redan duggat tätt. Alla regler om uttal och böjningar fastnar dåligt. Vår lärare är mäkta besviken.
Har skolkat en gång, det fick jag äta upp. Nu har jag bestämt mig för att fullfölja, och göra läxorna.
Att inte ge upp är en dygd ?
3 kommentarer:
Är inte helt säker på det.
Att inte ge upp en italienskakurs, man egentligen inte behöver, borde inte vara en dygd, men väldigt skönt för självkänslan...
Uthållighet behövs i livet - man kan träna med lösa skott, så är man bättre rustad när det verkligen gäller ?
Men
Akademiska examen handlar mer om test på uthållighet än nödvändig kunskap. I Afrika lär man ut basal gynekologisk kirurgi på några månader, vi kräver 10 års studier innan man får förtroendet.
Baksidan av uthållighet är blind lydnad.
Uthållighet är nog inte en dygd i sig ..
Gillar liknelsen med lösa skott.
Ibland ska man träna motståndshandlingar, det vill säga göra saker man egentligen inte vill, för att få kontroll över sig själv.
Skicka en kommentar