Barack Obama vann presidentvalet i USA. Det var kanske bra.
Men någon inspirationskälla är han inte längre. Inte när man vinner valet på att ha räddat bil-industrin, i nyckelstaten Ohio.
Det är lätt att bländas av Obama och hans charmerande familj. Men något nytänkande står han knappast för. Bara mer business as usual.
Inspirationen får man hämta från annat håll.
Går det att öppna tidningen och sätta på radion nu, utan att mötas av USA-nytt ?
6 kommentarer:
Ibland får jag en känsla av att presidenten bara är en sprattelgubbe i större spel
Jo men visst
Jo men visst
det var inte enda anledningen till segern långt därifrån.
när så mycket människor blir arbetslösa pga. bilindustrin, får gå från sina hem mm. och med väldigt lång tradition. vad säger du om vårt väldigt svenska SAS? ska staten hjälpa till eller gå i kk? tusentals människor blir arbetslösa mm?
business föder massor av människor men det behöver inte du tänka på?
Anonym,
Kan själv tycka att det var en lite väl enkel/slarvig sammanfattning, håller med.
Problemet med Obama är att förväntningarna är så (orimligt) höga,hans möjligheter att förändra USA (och världen) är nog väldigt begränsade.
Om man längtar efter att vi skall förändra oss i riktning mot en mer hållbar värld, som inte lever över sina tillgångar och som har en verklig ambition att vi delar (mer) lika - då "duger det inte" inte att hela tiden hänvisa till att produktion och konsumtion (av prylar som inte motsvarar våra mest basala behov) genererar ett antal arbetstillfällen. Bil och flyg tillhör verkligen det vi borde prioritera ner, tycker jag.
En valrörelse i världens mäktigaste land som över huvud taget inte berör dessa frågor kan man bara bli besviken på.
(Birger Schlaug har envist upplyst om Jill Stein och det gröna partiet, för att om möjligt skapa lite balans ..)
Nej, det är sant, jag tillhör de verkligt priviligierade som löper väldigt liten risk att bli arbetslös,så visst finns det en risk att man då uttalar sig om det man inte kan sätta sig in i.
I slutändan tycker jag det handlar om att ta tillbaks ett solidariskt grundtänkande, att man inte i varje läge reflexmässigt röstar för det som gynnar en själv. Jag är bereddd, faktiskt, att offra mina privilegier för att gynna en sundare utveckling, ett Klotförstånd som Roland brukar kalla det.
Din kommentar är klockren, Eric. Blir knottrig av åsikten att vi kan göra vad f-n som helst med planeten eller våra medvarelser bara vi bevarar jobben. Om det sedan är bilindustri eller vapenhandel är fullkomligt legalt för den närsynte.
AK
Skicka en kommentar