Birger Schlaug tänker hissa den svenska flaggan först den dag vi lämnat vår blinda tro på marknad och pengar, och istället satt människan i centrum.
Men varför Sverige och svensk över huvud taget ? Hela idén med nationalism är ett vi - och dom projekt som lockar fram våra sämsta och mest fördomsfulla sidor.
Häromveckan landade jag med båten för lunch på Fjäderholmarna. Stod ensam i fören med min tamp, i land satt det sex personer. Alla tittade ner och låtsades inte se att jag behövde hjälp. Och slutsatsen blev förstås "vad typiskt svenskt". Av dom att inte resa sig, av mig att inte be om hjälp. Skulle önska att jag istället tänkt "här har vi sju människor som misslyckats".
Jag kommer att heja på Sverige i fotbolls-VM. Men skulle önska att jag var öppen för att hålla på det lag som spelade roligast, schystast och mest lekfullt.
Ut tillsammans med nationalismen åker förstås monarki, Du gamla du fria och en hel del annat.
Men det förälskade paret från Drottningholm och Ockelbo blir kvar ..
I förlängningen handlar förstås ovilja mot nationalism om en längtan att inte jämföra.
8 kommentarer:
Minnet av Gustav Wasas kröning kommer aldrig att blekna hos de svenska folket...
Ja, det finns någonstans där i bakhuvudet.
Men det är inte till något större glädje, när allt fler människor skall samsas på en söndertävlad planet.
Egentligen helt ointressant...
*
Söndertävlad planet.
I begynnelsen var världen stum
Sedan kom det som höll samman
Jorden, Orden. Sedan kom
Ordens missbrukare och
sedan kom Ordens och
Jordens skapare*
Nej, man ska inte jämföra sig.
Söndertävlad planet. Det var ett bra uttryck för hur det ser ut.
Här en länk om att i bland kan det vara tvärtom mot de som jämför sig för de ska vinna tävlingen.
Secretariat behövde inte jämföra sig. Han sprang för han tyckte det var en lek för honom. Den leken gjorde honom till vinnare där tiden står sig en idag:
http://www.youtube.com/watch?v=V18ui3Rtjz4&feature=relmfu
/ Realist
Realist,
Blir inte riktigt klok på ditt exempel. Att tävla är ju per definition att jämföra sig. Att man kan lyckas bättre genom att inte bry sig om de andra är väl känt (bland mentala tränare).
Och förstås, hur kan man veta om en häst ?
Och, skulle den lekfulla hästen vara okänslig för tränaren och ägarens högt ställda förväntningar ?
Verklig lek, utan tävlan är något annat.
Hur som helst blev jag nyfiken och läste vad jag kom över om Secreteriat, utan att finna något om lekfullheten. Så nu har jag köpt Walt Disney-filmen … ! Kanske inte precis att gå till källan ...
Secretariat är ett mycket bra exempel. Där tävlingen var en lek för honom.
Sham som var värste konkurrenten.
Jämförde sig med Secretariat.
Sham blev knäckt eftet Belmont stakes. Han var sig inte lik efter det.
Att det var en lek syns så väl på den här filmen:
http://www.youtube.com/watch?v=eV89InWOENc
Där ligger han sist men gör en sån upphämtning.
Hur man kan veta om en häst?
Kommunikation!
/ Realist
Förstår att somliga (!) kan tala med hästar.
Men får inte ihop (så renodlad) tävling och att man inte skall jämföra.
Jag tycker tjuren Ferdinand ligger närmare till hand. Inte tävling , och jämförelse, så långt ögat nådde !
Skicka en kommentar