Fortsätter att grunna över nationalism. Och känner inombords att något håller på att hända.
Det låter kanske befängt, men jag har tappat lusten att heja på ett lag bara för att de kommer från en viss plats. Däremot känns det självklart att heja på den som utmärker sig på planen. Genom spelskicklighet, kämpaglöd, charm, sammanhållning, sportslighet, eller vad det nu kan vara. Och jag är svag för alla som har otur, i spelet eller med domaren.
Realist, min läromästare i konsten att ifrågasätta jämförande, kom häromdagen med en sen kommentar på Osvensk. Om världens bästa galopphäst, Secretariat, som lekte sig till framgången. En intressant, men kanske lite haltande jämförelse ?
EM i fotboll är knappast en stor fråga på en "filosofisk" blogg. Men gränsdragningar mellan lek, konkurrens, tävlan och utslagning platsar definitivt.
4 kommentarer:
Kanske dags att börja läsa Wiliam Gibson. Inga länder bara stora företag. Kanske åt det hållet det går...
Jag försöker att tänka mig en bild av världen, som gör framtiden möjlig.
Sedan försöker jag att peka på förebilder. Mental omvärdering av alla värden, hela världen! Försöksvärldar
och pilotsamhällen.
Inte så svag som jag tror
när jag vågar se att
min syster och min bror
blir till under samtalets gång!
Hjälp mig med en sång!
Att jämföras sig är att tävla skriver du.
Vad menar du med en haltande jämförelse? Vem tävlar jag mot?
/ Realist
Realist,
Har (väldigt) svårt att se skillnaden mellan jämföra och tävla.
Svårt att jämföra människor med hästar.
Kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig att du tävlar. Men du hävdar att hästen inte gör det.
( I nästa vecka kommer får jag filmen ..)
Skicka en kommentar