Translate

Om mig

Mitt foto
Gift med Ewa, pappa till Sofie och Åsa, kirurg på St Görans sjukhus i Stockholm

fredag, juni 29, 2012

Kompensation, kalkyl och moral.



I väntan på avresa med flyg till Italien har jag lusläst sista numret av  effekt KLIMATMAGASINET,  med understrykningspenna och allt. Den psykologiska benämningen på detta beteende är infantil kompensation. Skämt åsido, det är en fantastisk tidning som varmt rekommenderas. Inte minst för att the optimists, pessimists, doers and thinkers samsas så väl om utrymmet.

Några oneliners ur innehållet :
(Vilket som all braskande rapportering kan ge intryck av en tidning med svartsyn, men det är missvisande ..)

För 40 år sedan använde vi 85 % av biosfärens förnyelsekapacitet. Idag är siffran 150 %.

Individualistiska personer med en hierarkisk syn på samhället, som ser restriktioner som ett hot mot industrier och sin personliga frihet, är inte särskilt oroade över klimathotet.

Bättre vore att ge elbilspremien till den som inte äger en bil.

Med "klimatsmart" menas smart argumentation för att få en i grunden ohållbar handling att framstå som något gott.

Svarta och röda vinbär, krusbär, rabarber, hallon och jordgubbar - är det inte minst lika gott som som oliver och citroner ?

Strax efter tätskiktet av mode och kändisbloggar seglar en udda fågel, Lars Wideräng med bloggen Cornucopia  ? - Evig tillväxt i en ändlig värld.

Ryssland har klart och tydligt visat att man har politiska ambitioner med till vem man säljer gas och olja.



Den moderna människans frihet finns i dennes möjlighet att sätta sig bakom ratten och trycka gasen i botten.
Mobilitet är en fråga om makt. Det är alltid någons arbete, utrymme eller brist på privilegier som utgör förutsättningen för en annan människas rätt till frihet.
Brist på maktanalys i kombination med kommersiella intressen som hetsar till konsumtion gör att vi fortsätter trycka gasen i botten, trots alla klimatlarm.

Att tackla de stora frågorna med balans …. Tänk att du står med vardera foten på två löpband, det ena går framåt i rask takt, mot business-as-usual, och det andra rullar bakåt, mot hållbarheten. Man vill en sak, men resten av samhället går åt ett annat håll.

För den modige och kreative finns redan flera sätt att bo på: ekoby, jordskepp och plushus är bara några av exemplen.
Som Karin med plushuset uttryckte det. - Jag minns att jag en gång hade en herre på besök från ett fastighetsbolag som ville titta på huset. Efter en kort rundvandring sa han "det här var ju inte så märkvärdigt". - Det var den finaste komplimang jag fått.

Den expanderande produktionen av biobränslen i Afrika handlar inte om att stötta ländernas ekonomiska utveckling, utan om att lägga beslag på naturresurser.

Här fastlås entydigt att de positiva klimateffekterna av etanol som bilbränsle är försumbara.

När man exporterar etanol exporterar man i praktiken enorma mängder vatten.

I den (nuvarande) världen ger grisen kött. Punkt. I min värld är grisen en genial ogräsrensare, plog- gödselspridare, tar till vara matrester och svinn, och är en trevlig prick. Och så ger den kött.

Där någonstans, på platserna som ligger mellan civilisationens höjdpunkt och apokalypsen, försöker Dark Mountainrörelsen vandra stigar som tidigare varit övervuxna eller täckta med sopor.

Istället har miljöfrågan blivit en kalkyl, helt rensad på känslor, moral och engagemang. Att lyssna på många miljödebattörer idag är som att höra Anders Borg, det är som nationalekonomisk exercis. 

Miljöfrågan kan aldrig handla om vem som räknar bäst.

8 kommentarer:

Onkel Olof sa...

Det finns den inre resan med. Där är man inte ett lapptäcke av andras åsikter...

ERIC SECHER sa...

Olof,

" Vara lapptäcke av andras åsikter " - den kändes klart under bältet.

Roland L sa...

OO
Det kan ju vara ett lapptäcke av egna åsikter.
Du säger att du är på väg, det kan även en vilsegången säga, men om du överhuvudtaget är på väg åt något håll,
så framkommer det ej.
Jag antar att du är en medlöpare!

Onkel Olof sa...

Första gången i livet jag blivit kallad för att vara en medlöpare, men någon gång ska vara den första.

Varför känns det som mitt uttalande låg närmare än det var tänkt? Är det så att vi verkligen känner oss som lapptäcken av andras åsikter?

Kanske är det så att behovet av den inre resan är större än jag trodde när jag skrev det jag skrev...

Cornucopia? sa...

Wilderäng. Tappade ett L där.

ERIC SECHER sa...

Ursäkta dröjsmål, har varit frånkopplad två veckor.

Bara att erkänna, jag tog verkligen illa upp, och känslan sitter kvar. Vilket naturligtvis betyder att jag bör ta mig en rejäl funderare på var det ömmar...

Om man varje vaken timme , så länge jag minns, rannsakar sitt inre ( motiv, värderingar, avsikter, önskningar) och varje vaken timme försöker värja sig mot hyckleri och feghet, och lever i uppfattningen att man delger andra denna resa och dessa våndor - att då få höra att man är "ett lapptäcke av andras åsikter " känns kränkande.
Att vara ett lapptäcke av andras åsikter är rimligen per definition negativt laddat, dvs man saknar egen uppfattning. Att ha en "kundvagn av religioner" som man fyller efter behag låter inte lika illa, men är väl egentligen detsamma.

Läser om citateten, och blir varm inombords. Dom sammanfattar väl vad JAG tycker är viktigt.
Kanske på samma sätt som du blir när du tittar ner i din kundvagn ?

Medlöpare tycker jag man bör reservera för de som med berått mod löper med i något uppenbart ont (typ Quisling). Vi andra får nöja oss med att kallas mer eller mindre fega.

Onkel Olof sa...

Kul att ha dig tillbaka Eric!

...

RL sa...

Mitt uttalande ska ses i det handgemäng som det var!
Nu får det inte spåra ur åt andra hållet!
OO är NATURLIGTVIS ingen Quisling.
Kul att ha dig tillbaka Onkel OloF!

Roland Lidén