Mänskligt kapital

Mer om avund.
Anordnade lite spex på vårens sista klinikmöte, och avslutade med att (i chefens frånvaro) egenmäktigt utse "årets spelare". Motiveringen var uppriktig och omfattande, belöningen en fotboll.
Under dagen kunde mitt överkänsliga jag ana en outtalad misstämning. Och jag började fundera över om det var ett så lyckat grepp.
I en hierarkisk värld kommer belöningar (som räknas) uppifrån. Här gör jag anspråk, utan grund, på att vara över. Det skapar förvirring ?
Men om man vågar utmana hierarkin så står det naturligtvis var och en fritt att berömma och belöna. Var och en utifrån tycke och förutsättningar. - Den här månaden ger jag 1000 kronor av min lön till syster Y, som räddat mig undan ett flertal fatala misstag, typ.

För en tid sedan lät jag en osedvanligt kirurgiskt begåvad operationssyster operera under min handledning, på mitt ansvar. För de blev jag tagen i örat. Inte för att någon tvivlade på hennes kapacitet, utan för att andra kirurger skulle kunna känna sig "taskiga" om de inte gjorde likadant.
Arbetsplatser måste vara mumma för psykologer och allehanda beteendevetare.

Helt nyligen (pinsamt nog ?) blev jag varse att somliga titulerar sig  HR eller HRM, vilket betyder human recource management. Specialister på att tillvarata "mänskligt kapital".
Det kan man tycka att vi alla borde vara. Varje dag och hela tiden.