Min dagliga nyckelknippa börjar anta orimliga proportioner.
4 cykelnycklar
3 husnycklar
2 båtlås
1 till bilen
1 till varvet
1 till jobbet
1 till garaget
1 till kulverten
1 till trädgårdsförrådet
Och då saknas ändå bl.a källarnyckeln, källarförrådet, och reservnycklar till nära och kära.
Erinrar mig min guide i Kartoum, som inte kunde begripa varför jag hela tiden låste cykeln. Anledningen till att det inte behövdes blev jag inte riktig klok på. Troligen var väl straffet ( i Sudan) för stöld tillräckligt avskräckande. Eller ?
Hur som helst, man kommer inte ifrån att varje lås och varje nyckel är uttryck för bristande tillit. En rätt trist symbol, om man så vill. Och omvänt, avsaknad av nycklar och lås kan vara uttryck för " här litar vi på varandra ". Michael Moore visade i Bowling for Columbine på just den skillnaden mellan USA (låst) och Canada (öppna dörrar).
Igår gav jag motvilligt efter för just den här bristen på tillit, genom att förse svajbåten med kedja och lås, och nyckelknippan med ytterligare en medlem.
Och konklusionen blir väl den gamla vanliga. Vill man ändra på något så får man själv gå före. Även om det kostar.
2 kommentarer:
Många nycklar mycket ansvar.
Att du låser är väl inga problem egentligen, det är väl mer att varje nyckel begränsar din upplevda frihet.
Så länge båten, cykeln och prylarna inte "äger" dig är det väl lugnt.
Det skulle vara en stor befrielse att inte behöva låsa.
Det skulle naturligtvis också vara en stor befrielse om jag inte brydde mig om allt gick förlorat.
Att ha båten olovandes på svaj är faktiskt en viss träning. Jag förbereder mig mentalt på att ta det med ro om den en morgon är borta.
Skicka en kommentar