.jpg)
Att se " det stora i det lilla " är ett återkommande visdomsord. En påminnelse som uppmuntrar till ödmjukhet, tacksamhet, tillförsikt, vidsynthet, tillit …
Då och då får jag en känsla av att cirkeln inte sluts om man inte också tar hjälp av det omvända: "att se det lilla i det stora ".
Edward Munks Skriet, såldes igår för över hundra miljoner dollar, vilket skapat stora rubriker eftersom det är nytt tavelförsäljningsrekord. Samtidigt inser förstås alla att så bra är den inte.
Ack denna Kärlek för rangordning, hierarkier och pyramider. Nästan alltid för det som finns längst upp, sällan för den rika myllan längre ner. Denna Kärlek vilseleder. Och gör oss maktlösa, och blinda för alla möjligheter som finns. T.ex att måla enkla bilder av sin ångest.
Se gärna Det stora i det lilla, men glöm inte att plocka ner Det stora på marken, där det oftast hör hemma.
Amen
Atte se
12 kommentarer:
Ingen tavla är värd det priset, men "Skriet" tycker jag nog är värd att vara världens näst mest kända tavla...
" Näst ", " mest ", " kända " är tre ord hämtade från en värld som jag fåfängt försöker fly.
Kanske så, men det är en genial tavla. Den är verkligen inte skapad för en komersiell marknad, vilket är lite roligt nu när vi vet dess historia...
Många månar om Måna-Lisa.
Hon är nog värdig att vara värd för vår flytande värld.
Vem ritar en möjlig värld.
Onkel Olof ser vartåt det lutar
och sedan lutar han sig åt det hållet vartåt det lutar!
Och, SOM det lutar!
Alla flyter med strömningen.
Kommer det alltid att vara så???
Om vi överlever att ge skriet ett ansikte är inte så säkert.
Men om det är dropparna i havet som häller varandra uppe, så kanske våra droppar i havet som håller varandra uppe inte är förgäves.
Två val har vi.
1: Du och OO och Jag, föddes försent.
2: Vi kan inte hjälpa att världen är galen, många katastrofer ligger i utvecklingens förlängning.
Kan vi göra någonting och i så fall vad.
Hur talar vi om för världen...
så att alla människor entusiastiskt
på alla fronter, gör vad som göras kan??!!
Hur gör vi nu då!
Mvh/Roland
Att se Världen som en Helhet,
och Kulturer som en Möjlighet,
är inte INNE.
Är Jorden UTE?
Konsumtionsgalenskapen är ju högsta mode.
Vem är jag att ifrågasätta allt!
Funderar på det.
Någon fler?
Roland
Olof,
Ja, det är lite roligt.
Roland,
Jag tror inte ( alls) att vi är några få upplysta. Klotförståndet, eller vad man vill kalla det, finns i överflöd. Varje dag kan man hitta exempel på att vi (alla) uppskattar det enkla, spontana, varma, varsamma… we are the 99 %.
Tror snarare det handlar om en övertro på frälsaren som skall komma med räddningen. Och brist på mod. (Tyvärr har varken du, jag eller OO visat prov på det ..)
Trasselgubbe! Brist på Mod
Nog förstår vi vad du vill ha sagt!
(Tyvärr har varken du, jag eller OO visat prov på det ..)
Brist På Mod!
Övertron på Frälsaren, bör omvandlas till allas ansvar.
Den uppgiften lagd till alla andra blir tung att bära, för alla andra att bära, för alla andra att bära,
FÖR ALLA!
Tur att både cykeln och cykelkärran redan är uppfunna när vi snart inträder i den postcivilisatoriska eran.
Roland
Tyvärr, har du inte taggat ner tillräckligt, än så länge.
Det finns en nivå, där ångesten övergår i vemod och vi kan tidvis
vara glada för att solen stiger upp över horisonten, några dagar till!
Roland,
Efter att ha läst Forsberg, och för den delen Jonstad, är jag optimistisk. Av den enkla anledningen att dom är det. Har vi läst samma böcker ?
Tagga ner är en möjlighet. Inte ångest o vemod.
Solen går upp även i morgon. Var så säker.
Jag blir glad när Du säger emot mig.
Roland
Jag väntar inte på någon frälsare, och inte vill jag bli frälst heller.
Vad ska en frälsare göra för MITT ansvar i den värld som är den bästa världen jag lever i?
Jag brukar tjata om det där med "att se det stora i det lilla". Tack för att du vände på det och gav mig nåt (mer) att grunna på!
Skicka en kommentar