Många gånger landar mitt funderande i slutsatsen att det är tempot det hänger på. När allting går fortare och fortare så hinner den kloka eftertanken inte med. Precis när man var på väg att tränga in och sjunka ner är det dags att rusa vidare. Är man bara det minsta misstänksam mot herravälden ( ekonomiska, politiska, mediala ..) så inser man att det uppskruvade tempot gynnar maktutövning.
Lite sådär fungerar det på välbesökta bloggar, som Birger Schlaugs. Påbörjade diskussioner blir sällan avslutade, eftersom alla vill vara med på nästa tåg. Att någon hoppar på ett tåg som gick häromdagen går spårlöst förbi. Långsamhetens lov gäller knappast.
Av en händelse återvände jag till gårdagens Schlaug, där debatten var avslutad. Klockan 17.12 tackade Birger för kommentarerna, och svarade på någon fråga. Men strax före midnatt behagar Josef Boberg haka på, och bl. a lägga ut en länk som jag verkligen vill tacka för. Thrive, what on earth will it take. Som knyter ihop kritiken från Money as debt, The secret of Oz, Manfred Max - Neef, Noam Chomsky med möjligheterna i Economics of Happiness, Occupy - och omställningsröreslen. Och varför inte Steg 3/4 och Allt är vågor.
Den korta sammanfattningen är att den handlar om Klotförstånd.
Filmen är två timmar och tolv minuter. Inledningen är lite väl fantastisk, men fortsättningen håller ?
Min undran blir nog; var kommer politikerna in i bilden ?
Thrive betyder " blomstra, frodas, trivas ". En dröm som går i uppfyllelse när vi sätter oss på ändan ..
Thrive - what on earth will it take
Money as debt
The Secret of Oz
Manfred Max Neef
Noam Chomsky
Economics of Happiness
Omställning
Steg 3
Steg 4
Allt är vågor
2 kommentarer:
Ja ja ja! Vi glömmer allt som oftast att vänta in oss själva, att hinna med i vårt väsen liksom, inte bara i tanken. Känn bara skillnaden i att bila eller cykla, det händer helt olika saker i kropp och själ. Eller att åka tåg istället för att flyga. Eller nåt annat. Och samma sak gör sig gällande i det mesta vi har för oss i vardagen, vi smälter inte det ena för än det är dags för det andra liksom. Läste en artikel om ett föredrag där någon pratade om stress. Hans farmor hade varit fiskare och hade verkligen alltid massor att göra, dessutom direkt kopplat till sin överlevnad, men var ändå inte stressad. Detta menade han berodde på att när hon fiskade så fiskade hon, när hon lagade nät så lagade hon nät". Och så vidare. Här och nu.
Närvaro är den svåraste färdigheten...
Skicka en kommentar