Folkhemsfilantropi

Har tidigare skrivit om filantropi, med anledning av ett upprop i DN 2009.
Nu är det styrgruppen för filantropiskt forum som tar till orda i SvD.
Det man vurmar för är inte "folkhemsfilantropi", dvs många små bäckar av välgörenhet, utan istället stora donationer från mycket rika. Som t.ex The Giving Pledge, där 400 amerikanska miljardärer hittills förbundit  sig att skänka hälften av sin förmögenhet.
Med filantropi menas att man skänker utan genkrav (wikipedia). Men styrgruppen framhåller att modern filantropi ofta är aktiv i de projekt som donationen avser och ställer direkta krav på mottagaren, vilket är ett tecken på filantropins professionalisering. Vidare menar man att drivkraften förefaller framförallt vara att faktiskt göra skillnad. Och fortsätter att filantropi skapar nya möjligheter, ökar mångfalden och utmanar befintliga strukturer. Och avslutar med att utgå ifrån att politiken är bättre skickad att lösa de stora utmaningar vi står inför än de individer som verkat i hård internationell konkurrens och byggt sin framgång på innovativa lösningar är inte rimligt.

Det är någonting som får mig att opponera mot den här skrivningen. Försöker få fatt i min egen hållning.

- Naturligtvis är det positivt att rika människor delar med sig.
- Drivkraften bör vara generositet, inget annat.
- Om drivkraften är "att göra skillnad"(kan också läsas se på mig), då är man kvar i det tänkande och de drivkrafter som en gång gjorde dessa människor rika. Filantropi är något annat.
- Om drivkraften är generositet/glädjen att ge, och inte omskrivet självförverkligande, så blir det mer "rimligt" att andra än den som ger bäst bedömer var behovet är som störst.
- Det som verkligen kan göra skillnad, är om vi alla vänder blad och lämnar självupptagenheten bakom oss. Kalla det gärna folkhemsfilantropi.