Numera kan jag inte låta bli att tänka på Johan, Robsten och Sverigedemokraterna när jag står på Medborgarplatsen i en folksamling av sjungande och skrikande invandrare. Den positiva känslan blandas med viskningar, som; - du är naiv grabben, - dom är här för att ta över, - låt dig inte luras.
Idag var det en mäktig samling syrier som trotsade kylan. Många poliser, inga infödda svenskar. Hade svårt att hänga med i arabiskan ...
Hörde i somras en kort radiointervju med Sveriges ambassadör i Damaskus, som var hemma på tillfälligt besök. Han gav en detaljerad, och diplomatisk, bild av oroligheterna. Reportern avslutade med att fråga vad som skiljer Syrien från Sverige. - Öppenheten, den mänskliga värmen, blev svaret. Reportern blev paff, och frågade om. - Är det så ? - Ja, så är det, svarade ambassadören, utan att sväva på målet.
Min egen inventering av invandrarfrågan "känns" inte avslutad. Jag är fortfarande skyldig Johan en sammanfattande förklaring till hur jag kan vara så "samvetslös".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar