Har blivit kritiserad för att jag ställde mig frågande till Birger Schlaugs intervju av professor Christer Gunnarsson (som skrivit boken Hållbarhetsmyten, varför ekonomisk tillväxt inte är problemet)
Har nu både lyssnat och sett programmet. Intervjun är intressant på många sätt. Kanske framförallt därför att den erbjuder ett alternativt sätt att diskutera, och t.o.m debattera. Hur oense man än är så kan man bemöda sig, helt enkelt bestämma sig för, att ha en glad uppsyn och en trevlig ton. Vilket inte skall förväxlas med att man kommit överens om att undvika känsliga frågor. Programmet syftar till, som BS påpekar, att författare ska få chansen att ge en bild av sin bok. Här handlar det om en debattbok, så av naturliga skäl blir då också "samtalet" mer eller mindre en debatt. Om debatter framöver förs i den här tonen, med ett så uttalat intresse från båda sidor att förstå den andre, så vore det närmast något av ett paradigm-skifte.
Vi, inklusive jag själv, är vana vid att diskussioner handlar om att försöka "vinna", eller rentav "sätta dit den andre". Kommentarerna på BS är alla på det temat. När Gunnarsson svävar på målet, och använder ord som "väl", "kanske", "faktiskt", då innebär det att han "förlorat" debatten. Det har han också, enligt gängse norm.
Man kan spekulera i hur folk i allmännhet, dvs alla de som inte dagligen läser återkommande kritik av tillväxtsamhället, reagerar på intervjun av Gunnarsson. Jag tror han går hem. Jag tror han gör sig till tolk, inte för "business as usual" eller "vi har inget val", utan för en utbredd undran om klimathotet verkligen är så allvarligt som forskarna säger. Kanske gör han sig till tolk för en sund skepsis mot auktoriteter och experter. Kanske gör han sig till tolk för det som brukar kallas STEG 2:
STEG 1: Det finns inga gränser för materiell tillväxt
STEG 2: Det finns gränser för materiell tillväxt, men vi löser det med med nya tekniska uppfinningar.
STEG 3: Det finns gränser för materiell tillväxt, och vi måste lära oss leva inom dom.
(STEG 4.Det finns gränser för materiell tillväxt, som vi måste lära oss leva inom.)
Men det finns inga gränser för mognad.
Av Gunnarsson har jag lärt mig att goda tolkar har en glad uppsyn, och en vänlig inställning till sina meningsmotståndare.
16 kommentarer:
Eric
Tänk, vad jag kan ställa till med.
Återkommer i morgon!
Roland
Eric
"Det finns gränser för "mognad"."
Roland
Mognad. Är det att undvika ytterligheterna?
Olof,
Ligger mycket i det.
Jag brukar tänka att alla människor är tolkar för sin värld.
Vi lever i väldigt många olika världar, ska tilläggas...
Ja, det är verkligen sant.
Stolen på bilden vill påminna om det;
att sätta sig i den andres stol…hur obekväm den är ...
Nej, mognad är att se när man ska undvika ytterligheterna eller ej.
/ Realist
När ska man inte undvika ytterligheterna ?
För att finnas så måste ytterligheterna finnas.
Undviker man det då finns man inte.
Realist
Exempel på när den mogne INTE undviker ytterligheten ?
Vid Rättrådighet, tapperhet, vishet, måttfullhet, tro, hopp, kärlek.
Eller när man har med korkbollar att göra.
Taoismens ytterligheter är yin & yang. Det är universums urkraft.
/ Realist
R
Inom taoismen talar man "den vise". Någon som befinner sig mellan "himmel" och "jord" och som är i balans och inte berörs av ytterligheter.
Då existerar man så mycket mer. Vi kan kalla det att vara betongmogen…
Ingen balans utan ytterligheter.
Man kan bara existera, inte mera.
/ Realist
Att babbla i månsken leder, ibland till en helhet, på jorden, men de flesta tar snabbt, sina adepter, ur denna skola till en annan, där målsättningen är att skapa,
snabba pengar.
För länge sedan så fanns det kulturer som levat på Jordens villkor.
Dom är borta nu men många vittnesbörd vittnar om dess xistens.
Skulle inte vi kunna använda vår kreativitet och omforma detta så att detta skull kunna vara ett alternativ, innan mycket brakar samman.
Visst är de roligt att allt kreativt arbete resulterar, i en kommersiell produkt, med inbyggt åldrande, inte kompatibla med andra kortlivade produkter!
Jag hoppas att vi väldigt snart, kräver att demokratin överordnas Kapitalismens urartade stadium.
Roland Lidén
Roland,
Är det så länge sedan ?
Har inte DU tidigare tagit avstånd från demokrati ? Eller blandar jag ihop med Realist, tror inte det ? .. det handlade om den starke ledaren ..
Framtiden kräver en oerhört nyanserad dialog.
Vi har haft nog av den starke ledaren. Kapprustningens väg, känns inte som en framkomlig väg.
Det är lätt att blanda ihop sig själv, med den starke ledaren!
Roland Lidén
Skicka en kommentar