Vissa saker är väldigt politiskt inkorrekta, dit hör att titta på Idol. Allra helst för rädda-världen-typer.
Av olika anledningar har jag sett flera avsnitt i år. Och blivit glad och upprörd. Glad för att årets mycket unga finalister vägrar ge upp sina personligheter, arg för att Alexander Bard och juryn gör sitt yttersta för att bedöma och såga efter färdiga kommersiella mallar.
Jag blir faktiskt mer än glad, jag blir tårögd, och känner intensivt att unga människor som vägrar vara något annat än sig själva är det enda som kan göra världen annorlunda.
Linni Barresjö från Rimbo sjunger fantastiskt, och det lyser "jag vill vara mig själv" om henne. Igår gick det snett, hon tappade fullständigt texten i " Om sanningen ska fram ".
Intolerans för fel och misstag hör konkurrensvärlden till, överseende med en oväntad miss hör det mänskliga till. Juryn var iskallt fördömande, svenska folket brydde sig inte. Det finns hopp - för världen.
Om den här toleransen omfattar även Håkan Juholt ? Svår fråga.
9 kommentarer:
Idol är helt ok att titta på. Tittade själv på de tidigare omgångarna. Tröttnade lite på konceptet efter ett tag eftersom det blir lite detsamma hela tiden.
Hade faktiskt själv planer på att ställa upp en gång i tiden, men upptäckte att jag inte skulle ha någon familj som väntade på mig om jag realiserade idén.
Efter att ha läst ditt inlägg så kanske man måste inse att det är ungdomarna som är hoppet, inte gamla avdankade rektorer...
Håller inte med att ungdomarna skulle vara hoppet. Skulle tro att de är påverkade.
Att Linni Barrensjö vill vara sig själv???? Nej, hon är lika påverkad som de övriga som ställer upp i Idol eller söker dit. Man vill vissa att man är någonting gentemot andra. Och det bygger på dålig självkänsla.
Och att ungdomar med dålig självkänsla skulle vara hoppet?
NEJ!!!
Realist
Realist,
Förstår vad du menar, och kan hålla med.
Allting är relativt. Uppfattar att årets Idolfinalister har mer självkänsla, större integritet , än tidigare års.
De deltar visserligen i något som i och för sig är vansinnigt, att vilja bli bekräftad och att låta sig jämföras, men man/jag anar en längtan bort från det.
En naiv förhoppning förstås. Men var och hur gör man skillnad ? Man kan ställa sig helt vid sidan om, och konstatera att världen är galen. Eller kliva rakt in i den galna världen och försöka visa på alternativ. Vi lever tyvärr i en tid där ALLTING handlar om jämförelse och konkurrens, man måste tyvärr ha det som utgångspunkt ?
Den typiska Idoldeltagaren utstrålar "älska mig, jag gör vad som helst för att ni skall göra det", flera av årets deltagare har kvar barnets uppsyn, och "älska mig för den jag är, annars kan det vara".
En som definitivt hade, och har, den uppsynen var "tvåan" för några år sedan, Amanda Jensen. Hon går sin egen väg, följer sitt hjärta, låter sig inte jämföras, verkar inte bry sig så mycket vad folk tycker. Hon verkade rätt oberörd den där gången hon förlorade finalen. Det inger, åtminstone mig, en hel del hopp.
" Och att ungdomar med dålig självkänsla skulle vara hoppet? NEJ!!! " Håller med. Men ungdomar MED självkänsla ! Vet ditt svar (?) ; dom ställer inte upp i Idol. Jo, det verkar så, det var liksom det som var min poäng :-)
Tillägg:
För att använda ditt språkbruk; det känns som jag haft "ett öppet sinne", som uppfattat denna (eventuella) skillnad ...
Jag tror på ungdomen, och det är roligt att läsa att andra gör det med…
Se det så här: precis som du skriver, att antingen
kan man ställa sig helt vid sidan om, och konstatera att världen är galen. Eller kliva rakt in i den galna världen och försöka visa på alternativ.
Då behöver man inte ha jämförelse & konkurrens som utgångspunkt.
Amanda Jensen är ett bra exempel. Hon var inte där för att bli bekräftad. Hon är väl en av de få som inger hopp.
Men dagens ungdomar har nånannananismen. Alltså någon annan kan göra det eller får göra. De vill inte & kan inte ta ansvar. De går omkring med sina iphones eller iphads & blippar. De kan inte föra samtal utan det ska sms:as eller komunikation ska ske med tekniska medel. Och det på nära håll. Det inger inte hopp.
Och förresten den där jobs eller var det Steve han hette som kommit på all den här tekniken som får ungdomar att bli världsfrånvända med sitt blippande. Den hyllar alla som teknikens Jesus. Men ingen kommer ihåg de kineser som är låsta på jobben som tillverkar den teknik som Steve Jobs kommit dragandes med att de tar livet av sig med att kasta sig ut genom fönstren från fabriken.
/ Realist
Jag tror det finns många Amanda Jensen ….
Jag försökte ändra lite på Linni när hon var liten men insåg att hon inte GICK att ändra på. Bara acceptera att hon var den hon var. Och jag är glad att jag inte lyckades. LINNI är sig själv helt och hållet och lät sig inte påverkas av Idol-konceptet. Hon ville sjunga helt andra låtar än de som de fick välja på men se det gick inte för sig. Hon kommer aldrig ändra på sig för att några tycker det. Linni är Linni är EN Linni helt enkelt. Take it or leave it! Och som Linni själv brukar säga Rock n' roll för fan :D
//Linnis mamma, Anna-Lena
Anna-Lena,
Överraskad, och väldigt glad för din kommentar.
Önskar förstås din självständiga dotter lycka till i fortsättningen !
Skicka en kommentar