Vi borde bli bättre på att göra en sak i taget ?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Tour d´Afrique var (2007) cykling genom Afrika, numera min ventil i en girig och galen värld.
Translate
Om mig
- ERIC SECHER
- Gift med Ewa, pappa till Sofie och Åsa, kirurg på St Görans sjukhus i Stockholm
Leta i den här bloggen
Bloggarkiv
-
▼
2011
(439)
-
▼
oktober
(55)
- Goda tolkar
- Hanne Kjöller - hur står det till ?
- Idol 2011 forts
- Homo Economicus
- 2011
- Ingen rubrik
- På riktigt
- Vad är en rättvis lön ?
- Paus
- Playing for change
- Det är handlingen som räknas.
- För att bygga nytt måste man först riva
- Intuition (2) - Thinking fast and slow
- Gladare
- Glass - Steagall
- Frihet och fruktan
- Kluven (2)
- Virkat
- Brunkebergarna
- Döda som döda ?
- Kluven
- That´s the difference
- What´s the difference ? (2)
- Nattarbetare
- Medkänsla
- Dumpster - diving ...
- Frågesport
- Occupy Stockholm
- The problem explained
- Occupy Wall Street
- Idol 2011
- Slump, slumpigare, slumpigast
- Finepix F 80 EXR
- Intuition
- På slak lina, igen
- Vägval
- En galen värld
- Kant
- Ändring ...
- Vad är politik ?
- Nattvandring
- Pinnkoja
- På slak lina
- Miral
- Natthärbärge
- Egoism
- Fel
- Stilla
- Wise Women
- What´s the difference ?
- På grund
- På gamla Värmdövägen
- Rutiner
- Fattig på Södermalm
- Rivners
-
▼
oktober
(55)
5 kommentarer:
Hängivet skulle jag säga. Och det har jag skrivit om tidigare tror jag.
/ Realist
Ja, det har du. Passande ord (uttryck ? begrepp ?) här.
PS Om asfaltläggarnas hängivenhet kan jag inte yttra mig, bara om nattligt jourarbete .
Absolut! Hängivet, det borde folk vara & inte så stressade. Men! Det är svårt i den Värld vi lever i. De borde också lära sig att var sak har sin tid & var sak tar sin tid.
Jag jobbar som bonde hos en bonde.
Jag gör allt som sker på en gård.
Och för att ta hängivet exempel. Han har 90 stutar som vi turas om att sköta. När jag började så var det en otroligt tråkig stämning hos djuren. De var nästan apatiska. De levde i sin egen värld. Varje stut gjorde det. Riktigt otäck stämning faktiskt för en sån som jag som älskar djur.
De lever 2 år sen skickas de till slakt.
Jag tänkte här måste man in & agera. Mer kärlek till djuren. Respekt för individen.
Bonden trodde inte man var klok. Bonden sa till grannarna om mig. Den där han pratar med djuren, varje dag han kommer så säger han "Tjena grabbar". Och det gör jag.
Ju mer jag pratade med grabbarna, ju mer vaknade de ur det nästan apatiska tillstånd de varit i. Redan efter 3 veckor så var grabbarna som förbytta. Nu kände de att någon verkligen ser dem. jag fortsatte med att prata med dem, krama på dem & pussa på deras mule. Ju mer jag visade min hängivenhet för just dem, ju mer hängivna blir de.
Belöningen visade sig när vi skulle släppa ut kalvarna på bete. De väger 150 kg. Bonden hade bjudit dit grannarna för att se kalvsläppet. Innan kalvarna släpps så ska de avmaskas sen lastas på djurvagn & sen transport till respektive hage.
Det som hände var att bonden började innan jag kommit dit. Min syn när jag kommer in i lagårn.
Folk som tjoar & tjimmar. Andra som hjälper bonden att mota ut djuren till avmaskningfållan. De slår på dem med käppar, kallar dem för idioter när de inte går som de ska. Kalvarna är apatiska & i flykt tillstånd. Jag säger åt bonden om jag kan få 2 minuter med honom. Svaret blev nej, det har vi inte tid med.
Då blir jag riktigt förbannad & skäller ut karln på studds in för allt folk. Vad händer?
Jo, folk blev rädda. Sen tysta & förstummade. Djuren förstog att jag tog dem i försvar. Det gick mycket lugnt & fint med djuren sen. Alla utom en.
Han blev som tokig när han kom in i fållan. Han satt fast spänd i tre grindar på vardera 70 kg st, som han lyfter fjäderlätt rakt upp i lagårstaket. Ingen inte ens bonden vågade sig fram till den lilla besten. Jag springer fram rycker tag i den främre grinden där han har mulen. Pussar honom, smeker hans kinder, pratar med lugn & len röst. Besten blir som förbytt till lamm. Då säger bonden in för folket: - Det där är, det är & så mitt namn. Han var riktigt imponerad att jag fick kalven så lugn & så fort.
Bonden har fått lära sig att det går mycket enklare att hantera grabbarna med vänlighet & att man tar det lugnt med dem. Men nån puss på mulen får de inte av honom. Han kan inte gå så långt som jag gör, för då kan han inte skicka dem till slakt säger han.
Men min pappa säger om du fortsätter så kommer han sluta med djur för samvetets skull.
Det där var lite om hängivenhet till djur.
/ Realist
Blev väldigt glad för din kommentar. Samma känsla som Birger Schlaugs "Bagateller"; när debattören blir en människa av kött blod, då blir han/hon väl så övertygande.
Hängivenhet ÄR ett nyckelord.
Skicka en kommentar