Translate

Om mig

Mitt foto
Gift med Ewa, pappa till Sofie och Åsa, kirurg på St Görans sjukhus i Stockholm

söndag, augusti 21, 2011

Fosterland


Eftersom jag är man, och inte kvinna, så avhandlas ett ämne i taget …
Har över helgen läst " Fosterland " av Dilsa Demirbag-Sten. Om att växa upp som kurdisk flykting i Sverige.

Den politiskt aktive fadern, på flykt från sina turkiska förföljare, kommer hit 1975. Modern och de fyra barnen, 6, 4, 2 och 0,5 år gamla, kommer året efter. Pappan anpassar sig, mamman inte. Hon längtar hem till Turkiet, Kurdistan, bergen och gemenskapen. Barnen får stryk av sin pappa, men uppmuntras också att ta för sig, i ett land som Sverige "kan de bli vad de vill". Mamman är ständigt orolig, mest för vad hennes släktingar skall tycka om döttrarna blir som svenska flickor. Äktenskapet mellan föräldrarna håller inte för motsättningarna, och uppväxten för barnen låter delvis skräckfylld. Men i slutet verkar även modern tillfreds, det blev bra till slut, fast på ett annat sätt än hon tänkt.
Välskrivet, och osentimentalt.


Lyssnar även på författarens sommarprogram. (P1) Som innehåller den tolkning som inte kom med i boken.
1976 hade vi i Sverige " ett överskott av tillit ",  vi var ett samhälle som blickade framåt, orädda för det främmande. Numera har vi ett " underskott av tillit ", vi tittar bakåt, och är rädda. Och de nyinflyttade kallas  för " invandrare ". Som, bl.a, stjäl våra arbetstillfällen.
I begynnelsen var inte berättelsen. I begynnelsen var inte ordet. I begynnelsen var människan. Unika människor, med unika förutsättningar, och med unika svårigheter. Med ett överskott av tillit vågar vi mötas. Istället för att klistra på varandra kollektiva etiketter, som används för att skuldbelägga, eller kompensera.

Dilsa rubriceras som liberal, ett stackars ord som snart inte går att använda utan att associera till pengar och girighet. Här handlar det nog mer om något i den socialliberala branschen. Frihetsälskande individer, som tar ansvar för sina medmänniskor. Som " värnar livet ".
Köper det. Och framhärdar med att vara multi-kulturell.

Diskussion om boken: En nyanserad, och en mindre nyanserad (som mest handlar om annat).


Inga kommentarer: