Det känns inte bra att stjäla idéer från andra, men nu kan jag inte låta bli. Hoppas det är en förmildrande omständigheter att jag tillstår det.
Onkel Olof skriver att man bör välja sina strider. Så långt allt väl.
Som svar på invändningen att världen skulle se bättre ut om alla nöjde sig med vardagliga, anspråkslösa göromål, som att skaffa nytt toaletpapper, leverar OO en spännande tanke. Att likaväl som det finns en behovstrappa (Maslow), så kan man tänka sig en problemtrappa . Dvs man tillfredsställer och löser såväl behov som problem (konflikter) i en given ordning.
Fysiska behov, trygghet, gemenskap, uppskattning, självförverkligande - så ser Maslows behovstrappa ut. Innebörden är t.ex att det inte är meningsfullt med självförverkligande om man svälter. Rimligen är innebörden också att om man tagit sig tlll det översta steget och sedan upplever att någon eller några av de undre stegen knakar betänkligt, då får man vackert kliva ner. Ägnar vi oss t. ex inte väldigt mycket åt självförverkligande, utan att ha tillfredsställt det mer basala behovet av gemenskap ??
Ordningen på trappstegen i behovstrappan känns rimliga. Men, i vilket ordning löser man problem och konflikter ? Onkel Olof föreslår att man börjar med de små bekymren, som att fylla på ny toalettrulle, innan man tar sig an större bekymmer. Men är det inte precis tvärtom ? Är det inte just för att vi ser det så (nu tar jag snart i så jag spräcker mig) som vi är så oförmögna att få rätsida med stora problem ? Som t. ex klimathot. Vi fastnar helt enkelt på de nedersta trappstegen. Tänk tanken att man, till skillnad från behovstrappan, går problemtrappan uppifrån och ner. Och helt enkelt struntar i alla små futtiga privata bekymmer så länge det finns större problem att lösa. Toalettrullen får vänta.
För att spräcka mig fullständigt, det (borde) finnas ett vackert samband mellan de här bägge trapporna ; den som nått det översta trappsteget på behovstrappan, är också den som har möjlighet, och skyldighet, att vandra ner för problemtrappan !
Härmed är BP - trappan ett etablerat begrepp :-)
7 kommentarer:
Om vi skulle titta på en fungerande kultur i samklang med Jorden, så finns det ingen Helhetssyn som gör det möjligt att leva en Kultur på Jordens villkor för närvarande!
För närvarande kan jag bara beskriva vad som fattas oss.
När vi blir flera så kanske det kan bli en rörelse!
Man blir alltid lite hedrad när man lyckas väcka en tanke hos någon annan.
Trapporna hänger verkligen ihop. Ibland kan man dock tycka att livet bara är en ända lång räcka med vägskäl, där behov och konflikt hela tiden påverkar valet av ens handlande. Ibland tar man beslut på mikronivå (toalettpapper) och ibland på makronivå (miljön). Kanske är den existentiella ångesten bara en produkt av på vilket trappsteg man har under sig på behov- och konflikttrapporna...
OO
Ja, du har rätt. Varje dag är ett sammelsurium av behov och problem, och man är saligen ovetande om var i trappan man befinner sig.
Om man "släpper taget", om trappräcket, kanske det blir lättare att se - helheten.
Självförverkligande, ni som låtsas veta. Va fan är självförverkligande
i en galen värld!
Kan det vara Klotförstånd?
Att skita i alltihopa och bara vara är också ett sätt att vara.
Roland.
Det skulle funger om ALLA tänkte så. Annars inte !
Återigen; Chomsky och makten.
PS
Jag som "redaktör" ser när du kommenterar tidigare inlägg, andra går nog miste …här gäller det att hänga med i ungdomstempot :)
Eric.
Dina små vinkar har ofta en ton av retsamhet som uppskattas mycket:)
Skicka en kommentar