Tiden är osnäll

Dagarna är verkligen annorlunda. Mycket att fundera över, men knappast några måsten. Ett inbokat ärende om dagen räcker gott.

Idag var det lunch med Johan som skall cykla YAK-attack 2014. Fick intrycket att han mycket väl kan bli den förste icke-nepalesen som tar en pallplats. Hoppas han fick ut något av mötet, själv kunde jag glädja mig åt att hävdelsebegäret inte är vad det har varit.
På hemväg passerade jag olycksplatsen i dagsljus. Och förlät mig själv att jag i mörkret missade den smygande höjningen av trottoarkanten.
Åkte vidare med tunnelbanan till Skrapan och motionscyklarna på Friskis och Svettis. Vedervärdigt förstås, men vad gör man när handkirurgen och familjen utfärdat cykelförbud  ?

Nu sitter jag med en färskpressad apelsinjuice på Götgatan Stories och tänker på mina tjejer. En nervös i luften på väg till Laos, en sliten i solen på Teneriffa, en pressad inhoppare på Studio Ett. Vad vore livet utan dom ? Ingenting !

Men bredvid mig på bordet ligger Ingens mamma - tolv kvinnor om barnfrihet. Jag läser på baksidan :

Här blir det inga barn gjorda.
Litteratur, TV, tidningar och radio matar oss med berättelser om moderskap, ofrivllig barnlöshet, livspussel och kärnfamiljmys.
Här skriver tolv kvinnor som vill något annat. Kvinnor som självmant har valt att sterilisera sig innan trettioårsåldern eller hellre låter sin partner bilda familj med någon annnan än att själv bli mamma. Som tycker att klimakteriet är befriande, att vårt förhållande till barn liknar en religiös kult och att det är dags att uppvärdera andra relationer än dom mellan barn och föräldrar.
Medverkar gör bland annat Lena Andersson, Birgitta Stenberg, Jane Magnusson ..

Arbete, motion, föräldrarskap. Relationer, utseende, kläder, bjudningar, umgänge .. finns det någon frizon, där krav och prestationer inte är huvudsaken ? Är det så man skall uppfatta den frivilliga barnlösheten ?
Återkommer.

Carl Einar Häckner (1998) :
Tiden är osnäll. Den gillar alla som duger. För att duga måste man prestera. Ingen talar om att leva.