Translate

Om mig

Mitt foto
Gift med Ewa, pappa till Sofie och Åsa, kirurg på St Görans sjukhus i Stockholm

fredag, november 22, 2013

Sån jag blev




Den svåraste av alla utmaningar kanske är den att försöka leva sig in i och respektera andra människors värld, andra människors bild av världen. Eftersom vi är och förblir subjekt, som måste samsas, så gott det nånsin går.

Antologin Ingens mamma är en god lektion i den svåra konsten. Jag kan inte föreställa mig att någon inte vill sätta barn till världen. Men de tolv kvinnorna i boken berättar modigt att de, av olika skäl, faktiskt inte vill det. Modigt, eftersom vi överlag har svårt att respektera den hållningen. I synnerhet hos kvinnor.

Inte helt oväntat står Lena Andersson för det skarpaste och tydligaste vittnesmålet :
Vikten av autonomi och suveränitet har varit för starkt inristade i mig för att de skall gå att kombinera med det inkräktande på dessa värden som graviditet och föräldraskap är.
..
Utan tvekan är familjebildning det förväntade. Den som vill ha barn behöver inte förklara sig, vilket är tecknet på hegemoni. Men jag tror att man får bli lite hårdhudad här och hålla ordning på tankarna. Det viktiga är inte att ändra på omgivningen, utan att mångfalden av sätt att leva tolereras, bejakas eller uppmuntras. I det ingår att vi försöker tygla vår tro att att vi vet allt eller något särskilt om en människa utifrån hennes individuella val. Alla sätt att organisera sina preferenser kan inte bli lika vanliga eller normala. 

Litteraturkritikern och kulturjournalisten Annina Rabe skriver i sitt sökande och tvivlande bidrag :
Inte för att jag inte respekterar hur andra valt att leva sina liv, och absolut inte för att jag valt "att förverkliga mig själv"istället för det heliga moderskapet. Utan bara för att det var sån jag blev.


Rättframma författaren, journalisten och filmaren Jane Magnusson :
Det känns som jag är en förrädare. Visste mina förfäder hur den här genbasen skulle sluta hade alla dessa män och kvinnor inte riskerat sina liv. Men det var ju inte heller människosläktets överlevnad de höll på med, det var längtan efter något eget att ta hand om, det var kåthet, de ville ligga, de ville se till att de skulle bli torkade i baken.
Det vill jag också men jag är en modern kvinna. Samhället är inte jämställt nog för att locka mig till att ha barn.
Jag kan ta satsen i ansiktet och gå vidare.

Det är behagligt och bekvämt att tillhöra majoriteten. I den bästa av världar är det lika lätt att vara udda.




13 kommentarer:

Onkel Olof sa...

Som sagt.Det är nya tider nu.
De gamla värderingarna har förlorat sitt värde.
Varför?
Därför de inte vet att de inte är sanna längre. De förstår inte att de bara är yta målad med gammal färg.

Än...

ERIC SECHER sa...

Nya tider ? Hur då ?
Gamla värderingar ? Vilka ?

Anonym sa...

Tack för lästips, Eric! Jag har också valt att vara ingens mamma - men istället lite av mångas mamma. Och det känns verkligen innerligt rätt utan tillstymmelse till tvivel.
AK

Onkel Olof sa...

Ännu en kommentar som är en fråga.

Gå ut och se hur saker egentligen ser ut och jämför dem med de värderingar du av tradition bär med dig, så kommer du att uppleva att du är en främling i ditt eget land.

För egentligen handlar det om att tänka med hjärtat och inte med den "duktiga" hjärnans förnuft...

ERIC SECHER sa...

AK,
Va bra det låter !

Roland Lidén sa...

Tack Eric, för ditt sätt att bemöta mig på BSs blogg.
Nått slags svar finns där, som inte är så olikt geniernas svar här.

ERIC SECHER sa...

Roland,
Tack.
Hjärna eller hjärta, är det vad du syftar på angående likheten med geniernas svar ?
Om så :
I frågan om klimatet har jag nog, till syvende och sist, följt hjärtat. Nämligen känslan att det är något som inte stämmer i de undergångsscenarior vid dagligen matas med. Den känslan fick jag bekräftad av att läsa Falskt Alarm.

ERIC SECHER sa...

Bästa Olof,

Vet faktiskt inte riktigt hur jag skall uppfatta och handskas med din fientlighet. Att tycka olika, visst, men dom här sparkarna i skrevet.

Jag kommenterar med en fråga därför att jag tyckte det var oklart vad du syftade på med nya tider och gamla värderingar, för att inte bemöta något du inte avsåg.
Det låter på dig som om jag satt instängd i en bubbla av grubblerier och böcker. Jag arbetar med människor på dagarna, med allt vad det innebär i form av verkliga intryck, jag ifrågasätts varje dag av mina barn och min fru, jag ägnar massor av tid åt att uppsöka miljöer jag egentligen inte är tvungen att vistas i. Min borgerliga uppväxt och mina traditionella föräldrar kan jag inte göra ogjord eller ändra på, men jag gör mitt bästa för att se världen utanför.
Jag har ägnat spaltmetrar åt att försöka lyfta fram känsla och intuition, att vi inte ensidigt skall förlita oss till det begränsade förnuftet. I kollegiet kallas jag för den känslobaserade kirurgen.

Men du uppfattar mig uppenbarligen som en hycklare.
Det känns orättvist, och därför vore det enklaste att inte bry sig. Men det känns inte heller rätt, för det gör jag.
Går igenom äldre inlägg för att spåra upprinnelsen till den här inställningen.
Den 21/9 (Vilsen) har vi ett längre utbyte, som vanligt inte riktigt överens, men ge-och-ta-gemytligt. Men efter inlägg 26/9 (Besviken) tappar du tålamodet (?).
Citat:
Efter att ånyo läst kommentarer på den här bloggen, BS och liknande blir jag väldigt deprimerad för första gången på länge.

När inte ens de som bryr sig om förändring bryr sig om att förändra, då kan man verkligen tala om att "svära i kyrkan".


I den här debatten har det också varit väldigt lite av faktiska förändringar. Monica har varit en starkt lysande stjärna på den här mörka himlen, men förutom henne är det en hårresande falskhet mellan snack och bandy.

Vi som skriver här är människor som både har medlen och förutsättningarna att verkligen visa vad vi menar i handling. Men istället väljer vi att fortsätta kasta fakta på varandra, äta kött och flyga på semestrar.

Kanske är det så att så länge man tar rätt ställning så har man sin moral fri. Det är svårt att göra en annan tolkning efter alla dessa år.

Men prata på ni och fortsätt ändra med ord.

Detta är inte min väg.

Diskussionen är bara en ursäkt att slippa ta ställning och ärligen agera därefter, men ändå känna sig duktig och påläst. En lagom mysig filt att svepa om sig i höstkylan.

För sanningen är att detta varken handlar om Gud, diskussion eller klimathot, det handlar om Dig...

Slut citat.

Ja, du kanske har rätt, det handlar om mig ( Sån blev jag - del 2..). Men gäller det inte även dig ? Hur skulle du reagera och känna om jag började påminna dig om att det finns en värld utanför mossor och loppmarknader ?
Vi är olika, vi ser världen med olika ögon, vi kämpar alla mot olika demoner. Och det berikar. Men om du i huvudsak ser mig som en hycklare, insvept i min höstfilt, så föreslår jag att vi avslutar vårt meningsutbyte. Bäst så ?

Roland Lidén sa...

Snälla Eric!
Det finns en lösning på valet
mellan hjärta och hjärna. eller om du vill, mellan nu och framtid
eller om du så vill mellan Dionysos och Apollon, jo så här är det förstår du, dä ä som en bakaxelväxel, där den ena verkligheten kan gå åt helvete medan den andra går åt annat håll.
Medans helvetet också finns.
Förstår Du?

ERIC SECHER sa...

Roland,
Nej inte riktigt, är så dålig på mekanik ..

ERIC SECHER sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
ERIC SECHER sa...

Olof,

Glad att vi (bakom kulissen) kunde reda ut var skon klämde !!
Och en samtidigt en vacker tillämpning av budskapet i det här inlägget, om att leva sig in och respektera.
Tack !

Onkel Olof sa...

Så var det sagt :)

Tack själv!
O