Idag såg vi "Återträffen" av Anna Odell.
Höga förväntningar som infriades tillfullo.
Har kommit halvägs i After Work, som är på samma tema.
Hierarki , makt, underordning.
Eller snarare, att göra uppror mot hierarki, makt och underordning.
Frihet är en sak.
Valfrihet är en annan :
Fri att välja vad jag handlar, men slav i allt väsentligt.
Gud ske lov att det finns konstnärer!
PS
Av och till undrar jag (verkligen) om jag har omdöme nog att tycka till på nätet.
När tvivlet är som störst brukar jag trösta mig med min spontana reaktion på Anna Odell, 2009..
13 kommentarer:
Jag förstår nog inte det här riktigt.
"Fri att välja bad jag handlar, men slav i allt väsentligt"
Är det inte så att du är slav för att du egentligen inte vågar släppa taget?
Buddhismen och taoismen är ju ganska tydliga på den här punkten. Det är begäret, jämförandet och egot som gör en till en "slav". Inte omständigheterna.
Systemet existerar för att vi vill att det ska exiastera och för att vi inte kan se något alternativ.
Vad är ditt alternativ?
Olof,
Glad att du frågar, och ifrågasätter.
I princip håller jag med, och ger dig rätt. I praktiken är det svårare. Eftersom vi, kanske i större utsträckning än vad buddhismen och taoismen tar hänsyn till, är sociala varelser. Beroende av andras gillande.
I filmen Återträffen, som handar om mobbing, får en av de gamla klasskamraterna frågan hur han skulle reagera om hans egen dotter blev utsatt.
- Det blir hon inte, hon är för stark för det. Och skulle hon bli det skulle hon ta sig ur det (ung). Kort sagt, den gamla synen på mobbing : den mobbade har sig själv att skylla.
Detsamma kan man säga om den som springer med i konsumtionshjulet, eller inordnar sig i arbetslivets olika hierarkier. Det finns alltid en (teoretisk) möjlighet att vägra.
Man kan vara skeptisk mot de förändringar som kommer uppifrån, de avgörande kommer under - och inifrån. Men en basinkomst, för alla, villkorslöst som en mänsklig rättighet, tror jag skulle öka förutsättningar för människor att vara precis så där självständiga och kaxiga, som vi (dvs vi som inte sitter på makten och tjänar pengar på att människor är rädda och osäkra) skulle önska.
Olof, forts
Du vill se resultat.
Mellan tanke och handling går en stig, var på den man befinner sig är inte lätt att säga .. plötsligt är man framme ..
Har vi inte en medborgarlön i och med att vi har en socialförsäkring?
I den här frågan finns nog inga resultat att visa, mer en insikt att uppnå.
Rent politiskt handlar frihet mycket om att "känna" sig fri. Rent teoretiskt borde din grad av frihet bero på hur stor valmöjlighet du har över din kropp, ditt liv och din situation.
Men i sista hand är det den fri som aldrig tänker på frihet...
Olof,
" Det är inte som man tar´t, utan som man tar´t " ?
Precis så.
Frihet är ingen enkelt begrepp att reda ut.
I många avseende är skillnaden mellan ett fängelse och ett kloster att i det ena går man in i frivilligt...
Skrev om det flera gånger, ändå blev det fel :
" Inte som man har´t, utan som man tar´t " ska det vara. Håller du fortfarande med ? :)
Medborgarlön - Socialförsäkring.
Den (stora) skillnaden är att man slipper förnedringen.
Kan gärna jämföras med klostret och fängelset.
Vi (du och jag, bland andra) har kanske ett trovärdighetsproblem i den här frågan, eftersom vi omfattas av all trygghet man kan begära.
I Japan lär ungefär en tredjedel tillhöra det s.k prekariatet, lever i en ständig osäkerhet om den framtida försörjningen. Vi sitter i lugnan ro och funderar på om livet blir rikare när man går ner i arbetstid.
Det första är fångenskap, den andra frihet. Hur man än tar´t.
Kommentar på BS:
" I första kapitlet i After Work berättar Annie Hellquist om två olika perioder i sitt liv. I den första har hon anställning 2-3 dgr i veckan, och klarar sig bra på det. I den andra arbetar hon sammanlagt ungefär lika mycket, men ständigt rädd och osäker om det skall gå runt, dvs, hon ägnar inte bara ett visst (samma) antal timmar åt arbete, utan alla timmar åt oron för arbetet. Vad gör det med en människa ?
Svårt att inte hålla med Standing. Att den växande skaran av människor med osäker anställning måste ges en större grundtrygghet. En basinkomst. Som en mänsklig rättighet, bland andra mänskliga rättigheter.
Medborgarlön (som låter så illa i mångas öron) har nog framtiden för sig."
Men i sista hand är det den fri som aldrig behöver tänka på frihet… ??
Jag tror inte på en medborgarlön.
Jag kan tänka mig att vi sänker löner och går ner i arbetstid för att göra det möjligt för fler att få ett jobb.
Men jag tror inte det är mindre förnedrande att vara en "dem" som inte får något jobb.
Själen mår bra av att "göra rätt för sig" och ett arbete är inte bara pengar. Det är en social tillhörighet och en identitet med…
Jo, så brukar det låta ..:)
Tänkbara invändningar :
Att ha en baslön som garanterar mat och tak över huvudet kan betraktas som en av andra (icke ifrågasatta) mänskliga rättigheter, något man inte behöver "göra rätt för"
Vi har en snäv definition av arbete, nämligen löne-arbete. Annat arbete räknas inte, hur värdefullt det än är.
Vi har en (snäv) föreställning att social tillhörighet och identitet bara, eller åtminstone framför allt, uppnås med (löne)arbete. Tillhörighet och identitet kan/borde inte hänga på en sådan skör tråd.
Filmen Äta, sova, dö föder tankar i den här riktningen ..
Vi är Olof och Eric.
Inte lärar´n och doktor´n.
På en löpsedel skulle du vara doktorn och jag läraren. Jag skulle inte vara 44-åringen. Men det är media i och för sig.
Men vad jag menar är att en medborgarlön ändrar ingenting. Jag tror till och med att den kan förstärka klassamhället.
Ska det lyckas måste vi först skapa det där andra meningsfulla i tillvaron som kan ge en grund för dina idéer.
Det som ofta styr en människa är rädsla, sexuell frustration och jämförande/identitet. Kan du komma bortom detta så kan du nästa ha vilket system du vill...
Förstår vad du menar. Men man kan tänka tanken att systemet hjälper individen i hennes strävanden.
Så här skriver Pierre Gilly i sitt bidrag i antologin After Work :
"
Tyvärr är människan ofta villig att öka sin positionella ställning genom att offra sådant som inte är positionellt (dvs där man jämför sig med andra, min anm.) Många tar farliga eller moraliskt tvivelaktiga jobb för att skaffa positionella nyttigheter.
Den amerikanske ekonomen Robert H Frank illustrerar det här bland annat med hjälp av ishockeyspelare och deras inställning till användande av hjälm. Om de får välja spelar de utan, eftersom de då hör och ser något bättre. Spelare utan hjälm har en liten fördel jämfört med de med hjälm. Men spelarna är medvetna om riskerna för skallskador och nästan alla tycker att det skall vara obligatoriskt med hjälm.
Om alla spelare är fria att strunta i hjälm har ingen någon relativ fördel, samtidigt som alla ökat risken att skadas. Så trots att spelarna är både informerade och rationella leder den "osynliga handen" (Adam Smith, min anm.) dem till sämsta möjliga resultat för alla. Samhällets ingripande skapar däremot en situation som de flesta spelare vill ha, men som de inte kan åstadkomma genom individuella valfrihet. Syfte med lagar och regler är inte bara att förhindra arbetsköpare att exploatera oss. Det främsta skälet till regleringar är att förhindra överdriven konkurrens människor emellan hävdar Frank.
Oreglerade marknader leder till ett samhälle med överdriven konsumtion av allt som är positionellt, på bekostnad av sådant vi vill ha mer av men inte kan besluta om individuellt. Vi lägger för mycket pengar på hus och bilar och för lite på sparande, offentlig service och vår arbetsmiljö.
..
Franks lösning är inte bara regleringar - som kravet att att ishockeyspelare måste ha hjälm - utan en radikal omläggning av skattesystemet. Som t.ex progressiv konsumtionsskatt på positionella nyttigheter.
Om målet med den ekonomiska poltiken är att göra folk lyckliga, snarare än att höja BNP, ska man inte vara rädd för höga inkomstskatter, för att avhålla folk från att jobba för mycket.
En annan möjlig ingång är någon form av medborgarlön. Idén är extremt impopulär bland opinionsbildare men har många anhängare inom den vetenskapliga eliten. Många av världens mest kända sociologer och sju nobelpristagare i ekonomi förespråkar medborgarlön.
"
Skicka en kommentar