Skrev i våras om försöken att skapa säkerhet i vården med hjälp av ökad kontroll, mer regler och fler riktlinjer. Och om professor Cook som menade att det inte går.
Nu har jag fått lite egna erfarenheter.
Inkommen på uppvakningsavdelningen efter operation utbryter en febril aktivitet, med bl.a täta kontroller av puls och blodtryck. Och frågor om var på en tiogradig skala jag placerar min värk. Och ultraljud av blåsan, för att ta reda på hur kissnödig jag borde vara.
Pulsen är låg, trycket är lagom lågt, men scannern över blåsan visar 520 ml.
- Över 500 ml betyder att vi måste tappa dig, meddelar undersköterskan.
- Nej tack, då vill jag hellre prova själv, det skall säkert gå.
Tar mig raskt till toaletten, och slappnar av så gott jag kan. Men det blir inte mer än två ynka droppar. Jag känner min svårflirtade cykelblåsa, den gillar inte kommandon och ultraljud. Inser samtidigt mitt dåliga förhandlingsläge mot avdelningens regler.
- Nu har jag kissat, ljuger jag.
- Då skall vi se, säger undersköterskan, och plockar fram ultraljudsapparaten igen. Hjälp.
Men maskinen är tydligen på min sida, nu visar den bara 300 milliliter.
- Tror du på den där apparaten, frågar jag djärvt.
- Självklart, svarar hon. Och rapporterar resultatet till sköterskan.
Där fick blåsan, prostatan och jag lite andrum.
Någon tappning blev det aldrig.
På vårdavdelningen fortsätter kontrollerna, dag som natt. Klockan åtta kommer kvällsundersköterskan för att kontrollera puls, blodtryck och temp, hon kallar det för att "mjusa". Hon är klart stressad över att hela avdelningen skall " mjusas " innan nattpersonalen kommer, hellre hade hon nog gått runt och bara kollat läget.
MEWS står för Modified Early Warning Sign, dvs man letar efter tidiga och mätbara tecken till fara å färde. Min opåverkade rumskompis och jag ställer oss lite frågande, vi mår ju bra. Det märker förstås den erfarna undersköterskan, men hon ursäktar sig med att hon bara följer riktlinjerna.
Priset tar den plikttrogne sköterskan som störtar in klockan tre på natten för att leta efter early warning signs. Sen är det lögn i helsike att somna om. Men det räknas inte.
Det räknas inte för att det inte går att räkna på. Lika lite som man kan räkna på att "patienterna mår bra".
- Hur vet du det ?
- Jag såg det. Eller om du envisas, jag använde alla mina sinnen, och trettio års erfarenhet.
- Det duger inte !
- Nej, tyvärr !
Cook :
Det finns 70.000 rapporter i systemet idag. Hur många behövs ? 100.000 ? Kom igen. Ingenting kommer att hända om det blir 100.000 rapporter. Rapportering är en charad ! Den ger bara ett falskt intryck av att man gör framsteg. Så sluta rapportera !
Det går inte att kontrollera fram säkerhet. Det är en gammal idé från förra århundradet.
Säkerhet handlar om folks förmåga att under press förstå var man befinner sig i förhållande till olycksgränsen. Varför har vi inte olyckor jämt och ständigt ? Svaret är : Vi skapar oss ett utrymme för fel, en felmarginal som vi inte kan passera. Vad är utrymmet gjort av ? Det är gjort av våra professionella bedömningar, våra överenskommelser med varandra.
5 kommentarer:
Och det här verkar vara en sjuka som sprider sig som en farsot i hela samhället, i alla branscher. Givetvis mest förödande inom vård och omsorg men det orsakar förödelse även i "omänskliga" branscher som t ex min egen, IT-branschen, det är rent ut sagt lögn i helsike att göra ett bra jobb nu för tiden och DET orsakar också mänskligt lidande...
Vad är det för en farsot, egentligen ? Vad står det för ?
En antidemokrati-farsot, som i effektivitetens namn vill kväva enskilda människors initiativ ?
Kanske farsoten att avhumanisera vår natur i utbyte mot att försöka överrationalisera den... hjärnan har fått storhetsvansinne...
AK
Kanske beror det på att vi ständigt springer runt och försöker laga det som inte är trasigt, vilket bara tar tid.
Man får ha civil olydnad även på jobbet...
Jo. Men känslan, det sunda förnuftet och intuitionen är också en del av hjärnan :)
Jo. Att vara nöjd är ju den värsta av alla styggelser :)
Jo. Framförallt på jobbet :)
Skicka en kommentar