Grannens sonhustru ringer på dörren och undrar om jag kan hjälpa henne. Hon har valsat runt ett halvår i utredningsmaskineriet p.g.a av oklara buksmärtor, nu var hon tillbaks på ruta 1, men lika ont. Med förhoppningarna om att vara den arga doktorn i färskt minne lovade jag att göra mitt bästa.
Resten av kvällen blir tillsammans med klimatfrågan. Birger Schlaug skriver att den koldioxid vi släpper ut idag stannar kvar i atmosfären mer än hundra år. Andra menar att det kanske inte är mer än 5 år. Jag vänder och vrider på om lilla jag kan opponera i sak mot en erkänd miljöauktoritet. Sen skriver jag en alldeles för lång och uppkäftig kommentar.
3 kommentarer:
Lite hetta i blodet har aldrig varit fel för utvecklingen. Stå på dig!
Hej Eric
Din fråga 2.
Birger skriver i inlägget att den koldioxid vi släpper ut idag stannar kvar i atmosfären över hundra år. Jag påpekade att detta är starkt ifrågasatt, eller t.o.m vederlagt. Ingen kommentar. Ointressant ? Nej, verkligen inte.
Jag kan en del om din fråga, men
inte tillräckligt för att ge mig ut i denna diskussion.
Jag tycker att det hade varit bra för dig och oss andra om du hade fått ett kunnigt svar.
Jag tror nog att Birger kan leverera ett sådant!
Själv är jag kunnig och därför domedagsprofet.
För många har den dagen redan varit och för fler kommer den att bli.
Men innan det går fullständigt åt helvete så önskar jag att vi tillsammans ändå skulle ha gjort ett försök!
Om växthusgaser som är många så ökar halterna i atmosfären även om vi minskar utsläppen ända till den gräns när vi släpper ut mycket mindre.
D.V.S när balans uppnåtts.
Sedan har vi tråkigt nog att vänta oss ytterligare temperaturstegringar p.g.a. fördröjningseffekter.
Några siffror kan jag av rimliga själ inte ge!
Med vänlig hälsning.
Roland
Roland,
Vi ser oss omkring, och känner att utvecklingen går åt fel håll. En känsla av obalans, att vi tappat kontakten med livets spelregler.
Andra, som t.ex Neoliberal agenda och Hans Rosling , kan räkna upp hundratals parametrar som alla visar att vi har det bättre och bättre.
Blir inte riktigt klok på var skon klämmer.
När vissa talar i egen sak, när vissa månar om makten är det enkelt. Men ofta får jag intryck av att det också handlar om att vi värdesätter olika. Själv skulle jag bara bli glad och lättad om alla konsumtionsmöjligheter gick upp i rök, men det tycker inte andra.
Klimatfrågan tror jag blivit en symbol. En symbol för den här känslan av obalans. Som i sak kan torpederas av fackfolk.
När intuitiva människor försöker spela på räknenissarnas planhalva åker de på storstryk.
När de förnuftiga och klyftiga skall berätta om livets mening blir det platt fall ?
Den intuitiva doktorn har klätt ut sig för att se om världen är så illa ute som det känns ?
Skicka en kommentar