Missade att inlägget om klimatfrågan kommenterades på Birger Schlaugs hemsida den 22/10. Tack AK.
Birger skriver att han för drygt ett år sedan gjorde en helhjärtad, men misslyckad, ansträngning att komma ut som klimatskeptiker. Hur då ? Jo, genom att läsa IPCC:s rapport. Med det förväntade resultatet, att IPCC har rätt.
Är det så man gör om man vill ifrågasätta och kritiskt granska ? Då läser man väl istället de som har en avvikande uppfattning ?
Tänk om Birger istället läst och kommenterat t.ex Falskt Alarm. Vad spännande de hade varit.
Den 30 september skrev jag :
Svårt att förstå hur man kan framhärda i sin skepsis när så många många experter verkar överens. Men som vanligt, själv kan jag inte bedöma sakfrågan. Bara fortsätta framhärda i min uppfattning att även om sannolikheten inte är 100 % att människans utsläpp är orsaken till stigande medeltemperatur, eller att konsekvenserna behöver vara helt förödande, så räcker nuvarande farhågor för att vi skall dra i bromsen, som om det vore 100 % säkert.
Dvs försiktighetsprincipen. Det är också den som Birger vill framhålla.
Men om klimathotet istället är mindre sannolikt, somliga anser ju faktiskt det ? Eller som hotet om en snar istid, inte alls är sannolikt ? Då sätts väl försiktighetsprincipen ur spel ? Var drar man gränsen för när den bör gälla ?
Birger, m.fl, vill inte kännas vid uttrycket klimatångest. Det tycker jag är märkligt. Med ångest menas stark rädsla, nervositet eller oro, ibland utan att orsaken är känd. Det är precis vad jag känt, sedan 2006, varenda dag. Hur kan man ha något annat än ångest när det på fullaste allvar talas om en total kollaps av våra planetära system ?
En annan tanke slår mig, den att vi inte tar oss tid, att tempot är för högt, att för mycket skall pressas in på kort tid. Själv hade jag aldrig läst den kritiska texten om jag inte råkat vara på resande fot.
Den som lägger ut en länk innehållande 200 sidor kan vara helt säker (!) på att ingen läser den. Kanske inte i första hand för att den är ointressant, utan att det tar för lång tid. Det är mycket som pockar på uppmärksamhet, det är svårt att välja, hellre hoppar vi mellan många tuvor än stannar upp. Och blir förstås lätta byten för trender, opinioner och sanningar som andra bestämt. Dyker en komplex fråga som klimatet upp så är vi chanslösa. Att försöka förstå är uteslutet, det handlar om att överleva, inte klimathotet, utan tempot. För det värsta som kan hända är inte att det planetära systemet kollapsar, det är att hamna utanför den sociala gemenskapen ?
Den som är övertygad om att klimathotet är verkligt, varför inte byta några Rapportsändningar mot läsning av en text som ställer det på ända ?
Sen kan diskussionen börja !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar